Pinsamma morsan, Milou och Ahlgrens bilar...

Bästa ever...
Bara jag, morgon-tv och kaffe.
 
Så satt vi och åt middag igår, och började prata om "Breaking dawn"/Twilight igen.
Och döm om min förvåning när "barnet" säger att han REDAN SETT filmen!!!
Med sina POLERS!
Jag tror jag smäller av.
Du får gå och se den en gång till, sa jag.
"Inte med dig, fattar du trögt eller...?", sa han.
 
Men döm om min förvåning IGEN...
När "barnet" säger att det är skillnad på person och person.
Gå med mig = PINSAMT.
Gå med sambon = ICKE PINSAMT
????
För att?
"Du är pinsam och Denny är cool!"

Jaha, jag tänkte inte på det.
Sambon är cool och jag är pinsam.
Ja, ja, en moders lott är otacksam, och så bokade jag tre biljetter till onsdag.
Då får han väl gå med sin pinsamma morsa OCH coola sambon då, se if I care 
 
Så gick vi sen på macken och "firade helg" på en måndag.
Ja, har jag jobbat fre-sön, då har jag ju inget helgfirande, då får "helg" bli på måndagen.
Så det var ju god middag, kaffe och godis på det, därav mack-besöket.
 
Och när vi kom in på macken kunde jag då helt plötsligt inte prata klokt, vimsade med orden, vimsade med kontokortet OCH...
Lyckades fastna i el-skjutdörrarna på väg ut därifrån!
 
Sonen fick ytterligare vatten på sin kvarn:
Jag är pinsam.
Han väste när vi kom ut därifrån:
"Se där vad du håller på där inne på macken, det fattar du väl att det inte går att gå med dig NÅGONSTANS...
Du ÄR ju pinsam!"
 
Men han fick minsann äta upp sina hårda ord, hehehe.
Eller snarare någon annan åt upp hans... ja, vadå?
 
Jag hade tv-kväll och satt och såg Project Runway i vardagsrummet, och sonen låg i sovrummet.
Han hade köpt Ahlgrens bilar och hällt upp i en skål och ställt på nattduksbordet.
Och när sambon sen skulle förhöra sonen på engelska läxan, lämnade sonen godiset där på nattduksbordet.
Helt öppet för...
Andra att ta för sig.
 
Eller andra och andra, jag menar Milou såklart.
 
För den lilla vovven låg i dubbelsängen och gonade sig med sonen.
När sonen då gick ut för läxförhöret, då passade vovven på, för det luktade ju SÅÅÅÅÅ gott från den där skålen som stod på nattduksbordet!

Hon ställde sig helt sonika och SLICKADE på alla godisarna han hade lämnat.
Inte åt, utan slickade.
Ordentligt och metodiskt, och när sonen var klar med engelskan och går in i sovrummet...
Då står hon där och har slickat på allt.
 
Illvrål...
"Meeeeen neeeeeej, hon har ju slickat på alla mina godisar!!!!!!"
 
Vadå, säger vi, och fattar ingenting.
Ut kommer sonen som ett jehu från sovrummet, springer ut i köket, fram med en stor sil, och försöker rädda sina Ahlgrens-super-renslickade bilar genom att spola vatten på godiset.
Men...
Godiset var utom räddning.
Bara att slänga i soporna.

Och den pinsamma mamman tänkte:
Hehehe, där fick du dina lilla taskmört, bra jobbat Milou! 

Samtidigt som jag efter en stund av gottande i hjärnan tyst för mig själv, frikostigt delade med mig av mitt godis till sonen.
Man är väl snäll...
Mot sitt barn!
 
Ute vräker det ner idag, jag liftar med morsan till Posten när hon sticker till jobbet idag, sen går jag hem från Öster.
På med regnkläder, så går det väl prima.
Sen...
Ska jag baka saffransscones, virka ELLER sy, jag har inte bestämt mig ännu.
Härligt, härligt, härligt.
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Ingrid

Synden straffar sig brukar man ju säga och du fick ju god hjälp av Milou. Klok hund som inte åt de där äckliga bilarna!!

Kram, Ingrid

Svar: Hahaha, ja, det är allt mattes hund och lilla hjälpreda!Och håller med dig, det var nog tur att hon inte åt dom där bilarna, jag gissar att dom i så fall kommit upp väldigt snabbt igen! Kram tillbaka :D
Madde

2012-11-27 @ 14:50:16
URL: http://stenstugu.com/wp

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0