Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Effektivitet och urvuxna kläder...

Uppe med tuppen, fått iväg sonen till skolan, röjt hemmet, sorterat tvätt, kört igång tvättmaskin, diskat för hand och kört igång diskmaskinen, rensat sonens garderob och byrå, fixat smulpajdeg till senare och snart måste jag köra igång här med dammsugning, jag tar bara en liten bloggpaus först 
Ätit frukost och läst tidningen.

Fatta vad man hunnit med sen klockan 07!

Och vad gäller sonens garderob så finns INGET kvar.

Inte ett skit.

Han har växt ut allt.

Det enda han har kvar är shortsen och t-shirtarna jag köpte till sommaren, men shorts duger ju inte som höstbeklädnad.

 

Jackor, jeansen, chinosarna och bomullssticketröjorna jag köpte i MARS...
(Jackorna är iofs äldre men inte mer än ett år...)
Har han växt ur med råge!
Byxorna ser ut som han väntar högvatten och bomullssticketröjorna fattas det längd i armarna och midjan numera.
Och jag som tyckte jag "tog i" i storlek när jag köpte det.
Jackor...
Ja, urväxta som sagt.

Sonen och jag har bestämt att det måste bli lite shopping på fredag så han har något mer än sportbyxor att gå till skolan i.

Idag fick jag gå in i sambons garderob och ta en av hans bomullssticketröjor och ge till sonen.
Sonen har sambons storlek...
Shit.
Fatta läget.
Jag sa till sambon:
"Ja, nu ligger du risigt till, nu har du en kille som kan ha dina kläder..."
Tur att man är kvinna, jag får i alla fall ha MINA kläder ifred.

 

Jag har bestämt att även JAG ska rensa ur min garderob.
Det ska rensas ordentligt.

Nu ska jag rensa efter måttot:
"Det jag inte använt på ett år...
Eller ALDRIG använt, ryker!"
Och så ska jag kolla när en butik jag brukar sälja till har inköp och så åker jag dit med kläderna.
Och det hon inte vill ha...
Åker till Katthemmet.

Jag kör ju varannan gång Röda Korset och varannan gång Katthemmet/loppisen, tycker både människor och katter behöver stöd nämligen!
Jag vill ha lite plats för mina egna alster nu 

 

Och appropå det, så måste jag bli lite MODIGARE nu.

Jag har bestämt att nästa projekt är ett projekt med * * * stjärnors svårighet av fem.

Jepp, här ska det snäppas upp ett steg, och det ska få ta lite tid.
Ska sy en provmodell i lakanstyg först, och se HUR modellen blir, sen kör jag på med det prickiga viscosetyget.

Jo...
För jag vill ju sälja kläder också.
Och jag har haft en beställning av en kompis mamma som "varit på mig och tjatat" (på ett positivt sätt då ;) sen jag körde igång med att sy igen.
Och velat ha en klänning i creméfärgat, slinkigt tyg, sen typ ett år tillbaka.

Jag har hittat tyget åt henne efter spaning i Stockholm, jag har hittat klänningsmodellen, men hållit fast vid mottot:
"Nämen jag syr bara det som jag syr, och så får man köpa det.

Jag tar inga beställningar ännu."
Bara det att jag har ju bara sytt till mig själv nästan.

Och varför inte bara kasta sig ut och SY PÅ BESTÄLLNING när allt redan egentligen är fixat?
Ja, det kan man fråga sig.
Det är den där jobbiga spärren jag måste förbi.

 

Nu har jag i alla fall kommit så långt, att jag sagt att hon kunde komma hit och titta på mönstret som är efter hennes önskemål, jag ska fixa tygprov...
Ta lite mått...
Sen kan det väl inte vara så djävla svårt?
Det är ju bara att kasta sig ut för stupet?
Man kan ju lyckas och landa mjukt med en fallskärm, eller så kraschlandar man.
Och då får man börja om.

Värre än så är det ju inte.

 

Ja, och jag måste sluta "safea" med lättare projekt, jag KAN ju, vad är egentligen problemet!?

Problemet är att jag hatar att misslyckas, problemet är att jag jämt vill vara bäst redan vid första försöket.
Inte bra.

Men från och med idag påbörjar jag i alla fall mitt nya, SVÅRARE projekt...

Och sen får vi se nästa vecka om jag VÅGAR ta mig ann min första beställning.

Kunde jag med virking och stickning, kan jag väl med med det här också.
Det är ju DET som är målet.

Nu måste jag börja dammsuga, sen ska jag ut på en skön promenad med hunden.
Solen är på väg fram ur dimman och det är ganska varmt ute.
På med solbrillor och ut och jobba lite med kropp och själ.
Tror jag kommer ta till den gamla fina klassikern:
"Jag kan sy, jag är inte rädd, jag kan sy, jag är inte rädd."