Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Shopping-helvetet med mysfika efter...

Nu är jag slut som artist.

Och vilken prövning det blev att gå på stan och handla kläder med sonen.

 

Det har vid min gud aldrig varit ett nöje det ska gudarna veta, det har varit skitjobbigt vet NI som följt min blogg sen starten.
Och det var inget undantag idag heller.

I allafall inte när vi letade kläder, men SEN vart det himla mysigt.

Jag återkommer till det.

 

Först så höll jag på här hemma med en massa hemmafix samt tvätt.

Sen skar jag till det där mönstret i lakanstyg (TUR DET...) och sydde snabbt ihop det för att se hur modellen blev.
Resultatet blev inte bra.

Jag hade skurit ut för stor storlek.
Jag skar ut medium bara för att...?
Ja, jag vet inte varför egentligen för jag har ju 34/36, men jag ville att den skulle vara luftig.

Bara det att den blev jättestor, det blev "säckmodell".

Och nu när jag visar bilden får ni tänka på att denna är sydd i "stelt" lakan och inte det "tunga" viscosetyget, så det blir inte riktigt ändå som det ska vara med fallet i klänningen, men så här blev provet...

 

 

Ja, och så slängde jag bara på ett skärp för att dela av den lite, man ska ju sy ett skärp också.

Satte på mig klänningen och nej...

Det blev som sagt som en säck och modellen kommer bli helt fel för viscosen, armarna har ett alldeles för hängande snitt.

Det blev en flopp!
Men TUR då som sagt att jag sydde upp den i lakan först, nu får jag leta vidare i mitt mönsterarkiv efter annan modell till det prickiga viscosetyget.
Det får bli något mer skräddat!

 

Ringde sen tygaffären och fick inte tag i det Vouge/Anna Sui mönstret jag helst ville ha, men det andra mönstret fanns...

 

 

 

Så då beställde jag det sålänge, och så letar jag vidare efter det mest åtrovärda mönstret på nätet!
Sen blev det booooring ärenden till Lantmännen, hem igen, och vidare till kussen för att lämna lite kläder till kusinbarnet av manligt kön, mötte upp sonen vid badhuset och sen...

Började shopping-helvetet!

 

Jepp, vi började med att det var tvunget att det skulle "gå fort" för sonen skulle snabbt vidare med sina polare till fotbollsplanen!

Jamen, nu har vi bestämt att vi skulle handla kläder till dig IDAG, då får kompisarna vänta.
"Jag behöver inga kläder", sa sonen då.

Lägg ner, sa jag, nu letar vi efter kläder.

Och kom in på HM.

"Nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej-nej..."
Till allt på hela herravdelningen.

Jag orkar inte ens referera till allt som sades, men tyvärr visade han inte upp sig mest väluppfostrade och älskvärt fina sida.

 

Dessutom var det tonårstjejer där...
Så han kunde inte prova kläder ens.

Vi gick efter 20 minuters strid, då ville han in på KappAhl.
Vi kom dit, det var samma "nej-nej-nej..." fast sen hittade han byxor som var "tillräckligt moderna".
Bara det att då fanns det endast stora storlekar kvar!
Jaha...
Ja, då hade vi typ bara Carlings och DC kvar, dyr-affärerna.
Men på Carlings skulle han minsann inte in, nej-nej, nej, JO-jo-jo, sa hans mor.

Det finns ju massor med "modernt" där.
( I hoooope.)

 

In i affären och han bara gick och surade, han ville inte titta på något alls och jag gjorde det värsta en mor kan göra (enligt sonen då)...

Jag haffade expediten (underbara, underbara expediten) och sa:

"Hej, du vi letar byxor till min son, han vill ha samma typ/modell av byxor som han har på sig nu, har ni det?"
Och så drog jag upp jackan på sonen snabbt som en kobra!

Expediten behövde slänga en snabb blick och sa:
"Jo, vi har liknande modell här, dom är dessutom precis nyinkomna."
Och så visade han sonen byxmodellen, och sonen blev KÄR i brallorna!
(TACK GODE GUD!!!!)

 

In i provhytten och provning inleddes med hjälp av den underbara killen i butiken.

En massa tröjor fick vi också som förslag, sonen ratade alla utom den jag faktiskt hittade.

Vi kom tillslut ut med två par brallor och en tröja.
HALLELUJA, jag hörde änglarna sjunga trots hårdrocksmusiken i butiken!

 

Och så tackade jag hjärteligen för hjälpen när jag betalade, och beklagade mig lite om det jobbiga jag och sonen "gått igenom" innan vi kom till Carlings.
Killen i kassan sa:
"Ja, men då vet du vart ni ska gå nästa gång ni ska handla kläder, bara att gå DIREKT hit på en gång!"
Yes, det kunde mamma-Madde lova på stående fot att hon skulle göra, PUST! 

Så blev det en snabb sväng på "Garag1" för jag ville visa sonen en tavla som kanske skulle passa på hans rum, men den passade inte.

Okej...

 

Jag hade då också innan vi gick och shoppade, föreslagit att vi skulle gå och ta en fika efter shoppingen.
Men det ville absolut inte sonen då, för han skulle ju snabbt vidare till sina polare, fika med morsan "nej tack".
Så efter "Garag1" sa han snabbt "hej då" och cyklade iväg.
Jag hinner bara ta mig till Österport, 1-2 minuter senare efter att vi sagt "hej då" och så undrar han vart jag är...?
- Jag är vid porten, hurså...?
"Jo mamma, jag vill gå och fika med dig i alla fall, jag skiter i polarna, jag vill mysfika..."
???
Okej, ja, då väntar jag här på dig då.

Och så blev jag så där varm i hjärtat, JIPPIE, han VILL fika med mig!!!
Han valde sin lilla mamma.

Och så gick vi på "Fiket" och fikade, och hade jättetrevligt.

Det var liksom som när den där "hemska" shoppingen var över, då kunde han bli "sitt vanliga jag" igen 
Så hamnade vi i bokhandeln och mamma-Madde fick en glädjechock, för i pockethyllan stod...

 

 

... del tre av Knausgårds "Min Kamp"!!!

Herregud, var det möjligt, jo det var det minsann.

Naturligtvis blev det glädjechock, glädjefnatt och allmän festyra i bokhandeln.
(för min del då...)

Jag måste nu raskt läsa ut Kajsa Grytts biografi (som legat halvläst i min väska sen jag kom hem från Stockholm) och kasta mig över Karl Ove.
Så köpte jag även boken jag hittade i Stockholm men aldrig köpte där...

 

 

Ja, sen var jag ruinerad för resten av månaden.

Nu har jag typ en tusing kanske två om jag har tur, kvar på kontot och jag vet inte hur detta ska gå fram tills nästa lön.
Fy fan vad jag har spenderat.

Jag är inte bara slut som artist, jag är luspank också.
Men vissa månader måste man ju göra det med.
Hjälp.

Ja, och så hann vi med en sväng på Kattloppisen också, sen kom vi hem och jag är astrött.
As-as-as-astrött.
Det har verkligen gått i ett idag, och det har inte varit mycket vila.
Nu ska vi äta middag, sen blir det "X-Factor" och sen dör jag väl i sängen.

Hej-på-en-stund.