Äckligt och ofint...

Hej kära läsare, så var jag då hemma igen.
Känner mig "sådär" sugen på den här dagen, för det kommer bli mycket fixande.
Jag har bestämt mig för att tvätta klädslarna på båda sofforna nu när gubben och sonen är borta.
Vädret är sol och blåst, så då är det perfekt torkväder, då hinner det torka ganska bra ute, och det lilla sista torkas inne inatt och sen är det fixat och klart till imorgon!
Så ska jag dammsuga lite.
Ja, så jag har redan börjat och kastat in sofföverdargen, och har gett mig själv tillåtelse att sitta till klockan 10.45...
Sen måste jag lyfta på häcken och köra igång!
 
Så tänkte jag försöka sy lite mellan varven också.
Virka på sjalen.
 
Ja, så jag har att göra idag typ.
Imorgon ska det ju bli busväder, så då blir det virkning för hela slanten, och glo på SVT Play och saker som jag inte hunnit med.
Bla "Bergmans video" som jag såg en glimt av igår, när jag bytte över i en reklampaus i "Dallas"...
Precis då var det mitt i en intervju med Lars von Trier, som pratade om Bergman.
Jag tappade hakan och tänkte:
Han måste ha tappat greppet totalt den där människan!
Trier satt och pratade om hur mycket han BEUNDRADE Bergman, och hur många brev han skrivit till Bergman och velat ha ett möte...
Aldrig fått ett svar.
So far so good, i den intervjun.
 
Sen kom Von Trier in på hur han såg Bergman sitta där ute på Fårö och tok-runka hela dagarna i ända, och utveckalde det ÄNNU LÄNGRE som jag inte tänker gå in på här.
Det får ni se på SVT Play om ni missade det.
Och trots att jag är ganska luttrad och tjockhudad så satt jag och blev väldigt illa berörd!
Sitta där och ha en föreställning OM vilken gammal äcklig snuskgubbe Bergman blivit som gammal.
Ja, det kanske han var, det vet ju inte vi, men inte fan sitter man och säger så i ett tv-program som ska hylla Ingmar Bergman.
Hade jag varit Ingemars barn, då hade jag blivit vansinnig om jag sett det där.
Till och med jag som inte har någon känslomässig anknytning what so ever, satt och tyckte det var äckligt och ofint!
Usch, och sen mitt i intervjun börjar bara Lars von Trier och blunda, tystnar.
Då frågar intervjuaren:
"Är du trött nu?"
Ja, säger han.
"Okej, då slutar vi här då..." 
Och så var det slut.

Jag kände:
Undrar vem fan som är äckelgubben här, Bergman eller Lars von Trier.
Jag gissar på den sistnämde!
Irk.
Så var jag rätt glad att knäppa över till "Dallas" igen, och slippa snusk-Trier.

Annars så såg vi film igår.
Och den filmen tog mig minsann på sängen.
När jag läste "Simon och ekarna" av Marianne Fredriksson var jag ju inte så imponerad av boken.
Jag tyckte den var halvbra och jag blev inte så himla känslomässigt berörd som man BORDE av temat i boken.
Och jag brukar ju ha rätt lätt att hitta en "känsla" i mig när det gäller sorgliga teman, men jag var väldigt besviken på boken.
Den levde helt enkelt inte upp till mina förväntningar helt.
Alltså förstod jag INTE hypen kring filmen!
Jag hörde att alla som sett den tyckte den var "SÅÅÅÅÅ bra", "Oj, vilken stark film", "Oj så känslomässigt berörd man blev"...
Till och med morsan kom hem och mådde nästan dåligt av att ha sett filmen.

Överdrift, tänkte jag, oftast är ju böcker BÄTTRE och när man ser filmerna så blir man grymt besviken.
Och då tänkte jag...
Om nu folk tycker filmen är så "himla bra", och boken var så medioker...
Då måste filmen vara dålig.
TRODDE JAG...
Så igår, vi såg filmen "Simon och ekarna" och jag...
 

 
... blev helt golvad!
Den var ju jättebra, fast på ett sorgligt sätt, men man satt med en klump i magen hela filmen,och jag tyckte för en gångsskull att filmen var bättre än boken.
Fast...
Det är klart, som vanligt ärd et ju mer utmejslat i en bok, men har man läst boken så har dom tagit det bästa ur boken, och gjort ett starkt manus av.
Jag blev berörd som fan, satt med tårar i ögonen, kände i hela kroppen hur ont det gjorde i vissa sekvenser, och musiken...
Jag är inte fan av klassiskt musik...
Men jag fick gåshud.
Mycket bra svensk film, jag ger den...
 
     - (förvånade) tummar upp!

Nu måste jag köra igång här, jag har dragit 15 minuter över tiden 
Vi ses senare!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0