Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Blåslampa i nacken...

Hemma och idag vill ni förmodligen inte veta hur jag mår...

Men det får ni ändå.
Innan jag stack till jobbet mullrade min nacke lite så som den har gjort den senaste veckan.
Under cykelturen hände något och när jag kom fram till jobbet BRANN nacken.
Nu menar jag som om jag hade en blåslampa över hela nackpartiet, och naturligtvis värst i min vänstra sida.

BIT ihop, bit ihop, bit ihop för i helvete, tänkte jag, och försökte andas normalt.
Och lugnt.
Djupa andetag och upprepade mitt mantra "Jag har inte ont, det går bra, jag har inte ont..."
Men ont hade jag lik förbannat.
På med "Madde-masken", in igenom dörren och så var det bara att köra.
Hade dock en JÄTTEBRA dag på jobbet, men ni fattar inte vilken ansträngning det är att bara vara "normal" under såna här omständigheter.

 

Tur i oturen hade jag med mig två extra linnen till jobbet, plus ett sovlinne i skåpet som var rätt fräsch ändå, och så hade jag klännings-tröja och jeans över, med linne under.
Och med sådan här värk som jag hade då, OCH idag...
Då börjar jag svettas.
Inte i ansiktet, men på kroppen, och det är fan i mig inte kul!
Det rinner.
Jag har fått lämna fester, möten och gud vet vad när det varit så illa, och helt enkelt gått hem och ställt mig i duschen.
Det är som att sätta på en kran, och det går inte att göra ett smack.
Kroppen bränner energi av sig själv, man behöver inte ens sporta, kroppen "sportar åt sig själv".

Jag fick springa och tvätta mig, sätta på ny roll on, nytt linne, osv i tre omgångar.
Sjukt jobbigt.

Men vad gör man?
Inte mycket att göra åt alls.

 

Så jag tog mig igenom dagen och begravde huvudet i kudden och grät vid 23-tiden.
Typ.

Så det var min dag igår.

 

Imorgon ska jag på 40-års fest.
Jag tror inte det går.
Jag kan inte sitta där och svettas igenom den NYA klänningen jag köpt enkom för festen!
Jepp, här skulle man ha något nytt och fint på 40-års festen, för jag har ju inga snygga kläder alls i garderoben (host, host) 
Men det går inte, jag kan fan inte lyfta armarna ens utan av blåslampan i nacken sätter fart.
Ja...
Kul nästan jämt.
Hade det inte varit för att jag hade viktiga möten inbokat i Stockholm nästa vecka...
Då hade jag avbokat Stockholm också.
Men det måste jag ta mig igenom.
Nu ska jag vila och ringa, vi ses senare!