Budord nr. 11...

Hemma igen, och solen skiner!
Sambon ska städa och jag ska sätta mig på balkongen och "göra nåt", vad det nu blir...?
Nacken gör fortfarande ont, men det är inte läge att låta sig styras av den.
Sitter och ser på morgon-tv och Pär från Glada Hudik är med, han har skrivit en bok som han pratar om och i boken har han skrivit elva egna BUDORD.
Jag fastnade för budord nr. 6 idag:
Du ska orka!



Och igår...
Hittade vi en påkörd igelkottsunge.
Mitt på cykelbanan mitt emot Reno, låg den lilla kotten och flämtade på sin ena sida.
Såg ut som "han" fått en kyss på bakdelen, inte att han var platt, men han kunde inte röra bakdelen.
Vad göra?
Ja, där mitt på cykelbanan kunde han ju inte ligga, då riskerade han att bli ännu mer skadad elle påkörd av någon cykel eller moppe.

Egentligen hade FÖRMODLIGEN det bästa varit om man gjort pinan kort för den stackars kotten, men sånt kan jag dessvärre inte förmå mig till.
Det är jag för blödig för.
Jag sprang över vägen och bad och få en plastpåse på Reno till att kunna lyfta igelkotten med, utan att sticka mig eller på löss eller annan ohyra på mig.

Vi bestämde oss för att lyfta in honom i en trädgård så han skulle få ligga mjukt på en gräsmatta och dö i alla fall.
Så han inte skulle behöva ligga på den där hårda cykelbanan.
Sagt och gjort, jag lyfte kotten så försiktigt jag kunde, han rullade inte ens ihop sig...
Jag gick bara in i trädgården som var närmast och så la jag honom under en buske, så inte fåglar skulle gå på kotten heller.
Usch, jag tyckte SÅ synd om den där lilla sötnosen.
 
När vi två timmar senare passerade samma trädgård, och jag smög in i trädgården och kollade kotten...
Han låg kvar på exakt samma ställe och levde fortfarande, men andades mycket långsamt.
Jag gissade på att det inte var mycket långt kvar.


Nu ska jag börja min dag här...
Vad den nu än blir.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0