Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Har storbölat...

Det är inte ofta jag storbölar...

Men idag brast det.
Totalt.
Här skulle jag fixa med mitt "vårdval", för Dr. Martin, MIN LÄKARE...
Har flyttat till Hansahälsan.

Och det sa ju han till mig redan i maj, när jag var på VC på ett besök.
Och ville jag fortsätta gå hos honom så fick jag gärna "följa med".
Fint, jag belv ju lättad att han inte skulle sluta helt, för jag vill ha min Dr. Martin, självklart skulle jag "följa med" till Hansahälsan.

Sen visste jag ju att han inte skulle börja förrens i mitten på september, jag har inte haft någon brådska att byta.
Jag visste inte ens att det "kunde bli fullt" hos en läkare.
Idag skulle jag så ta tag i det, ringer, men får då svaret av en sjuksyrra att:
Han är redan fullistad, så jag kan inte få honom!

VA????
Nej, inte möjligt, vadå, kan jag inte få min Dr. Martin?
Nope.

 

Ja, vad som sen utspelade sig under det samtalet orkar jag inte ens referera, men man kan väl söga att det brast.
Jag fick totalpanik, jag blev ömsom svettig som iskall och GRÄT!!!!
Försökte förklara att jag inte visste att det ens kunde bli fullt hos en läkare, och att jag bara var tvungen att gå hos honom för han har följt min nacke, han är specialist inom området och jag kände paniken växa bara av tanken på att behöva gå till en ST-läkare alternativt hyrläkare som INTE kan något om sådana här "åkommor".
Samt få en ny läkare vid varje besök.
GLÖM DET.

Och jag fick det iskalla svaret från en iskall syrra som väl sket i vilket:
"Jag får väl sätta dig på väntelista."

Ja, det får du väl göra, hur lång tid kan det ta?
"Det vet jag inte, det beror väl på om någon dör eller flyttar..."
... fick jag till svar.
GLÖM DET.
Vänta på att någon ska flytta eller dö, jag står förmodligen INTE högst upp på listan heller.
Glöm det.
Han har väl dessutom inte så många år kvar till pension, och när det väl blir min tur på listan, då har han gått i pension.
Jag ska ha honom ändå, jag SKA ha Martin!

Iväg till Vårdcentralen Söder och hämtade "Vårdvalspapper", skrev i mina uppgifter, vidare till Hansahälsan och in i receptionen.
Hysterisk på insidan, samlad, men med gråten i rösten:
"Måste få, jag måste få, jag måste få..."
Jag vet inte hur många måsten jag fick fram på dom minutrarna jag var där.
Och förklarade min nack-situation igen, för en ny person.
Och så storgrät jag.

S-T-O-R-G-R-Ä-T!!!!!

Dom skulle höra av sig.

Jag ringer dom imorgon.

Hem igen och grät.
Kan knappt skriva detta utan att gråta.
Jag MÅSTE och SKA ha min Dr. Martin, jag går över lik om jag måste, och hade jag vetat att det var sådant tryck, då hade jag sannerligen inte suttit här med armarna i kors.
Jag är desperat, jag lär ringa Hansahälsan det första jag gör imorgon, och få en telefontid till Dr. Martin om inte annat...
Så får jag väl se vad HAN säger.
Jag kommer inte låta någon liten snäsig syrra sitta där och bestämma, den saken är klar.
Jag må ha gått och dragit på detta vårdvalet, men hade jag vetat, då hade jag inte gjort det.
Fy fan, jag mår verkligen skit, jag är så ledsen.

Men..
Nya tag imorgon, jag måste...

Nu ska jag avsluta sjalen jag håller på med.
Nacken brinner värre än värst, bara tanken på Dr. Martin får den att bete sig värre än den har lov att göra.
Stress, ilska och att vara ledsen gör inte direkt underverk heller, för en trasig nacke.

 

jag förstår din ledsamhet och känslan av att inte kunna göra något, men du ska se att det ordnar sig, om du bara får prata med läkaren så kan han säkert göra något åt detta. hur fan kan man ens en gång få fööör många kunder???? snäsiga sjuksyrror har jag haft å göra med förut så jo tack jag vet det där med å börja storböla i telefonen. stor kram på dej