Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Lilla Kottis...

Så till våran lilla Kottis, som är så SJUKT tam och orädd...

 

Han bor alldeles själv i våran bersåhäck, och där har han häckar mest hela sommaren.
Det var Kottis som höll på att ge Moster Puff en hjärtattack i somras, när han smög fram och UPP på hennes fot.
Moster skrek och fick en "nära-döden-upplevelse", i alla fall om hon fick säga det själv.
Och Kottis...
Han ville ju bara umgås typ.

Nu skulle man ju kunna tro att Kottis blivit matat av oss konstant och att vi har präglat honom lite på oss, men det är bara morsan som gett honom någon godsak då och då, han är bara supertam och totalt orädd ändå.
Kryper inte ihop eller gör sig till en boll när man pratar med honom, nej, HAN går istället bara rakt på en.
Kaxig kotte minsann.
Idag fick han lite bröd, och han åt direkt ur handen...

 

 

 

 

Så fick han även bröd och vatten på fat, kanske han har lite dåligt bordsskick, men det ska jag nog få fason på så fort han flyttat in...

 

För jag blir så sjukt sugen på att låta den här sötnosen komma in och bo med oss 
Kanske han inte skulle vara så himla rumsren, men vadå, har vi en fritt springade kanin och en hund som hårar ner...
Då kan vi väl ha en kotte med löss också.
Nä, nu skojar jag bara, men jag tycker så synd om honom att behöva bo där ute alldeles själv, ingen mamma eller syskon har setts till på hela sommaren, det är bara Kottis.
Mitt modershjärta svämmar liksom över lite för ensamma Kottis...

 

Ja, och jag har sytt ett par barnbyxor, bild senare, nu ska vi laga mat!