Kroppen har vant sig av med den UNDERBARA kaffesmaken...

8 dagar senare och jag är HELT FEBERFRI!

Alltså det tror man ju knappt när allt är som värst.
Det trodde jag knappt igår ens, när jag kände att det var lite "bakslag av något slag" i kroppen.

Men jag kände när jag vaknade nu imorse att det kändes PIGGT och skönt i kroppen.
Tog febern och vips...
Noll feber.
Det var inte en dag försent.
Indeed!
 
Ja, jag är fortfarande förkyld, snorig och hostig, men jag känner mig sååååååååååååååååååååååååååååååå jäkla mycket bättre.
Håll tummarna att detta håller i sig nu.
Inget bakslag imorgon igen tack!!!!
 
Solen skiner och jag tror att jag ska gå en liten promenad, bara rakt ner på Hällarna här nedanför och titta lite på hamnen, havet och båtarna.
Don´t worry, ingen långpromenad, utan bara några 50-75 m rakt nedanför huset och få lite sol i ansiktet och luft i lungorna.
Jag tror kroppen behöver det också för att bli piggare.
Jag känner att jag är lite färdig med husets fyra väggar efter sängarresten så...
D-vitamin (sol) ordineras av Dr. Madde till patient Madde.
 
Idag är även första dagen jag dricker kaffe på morgonen.
Fy.... irk... blä!
Alltså jag drack två munnar av en kopp i förrgår, det smakade skit.
Igårkvälls drack jag en halv kopp för att hålla mig vaken ihop med sambo och son, lika äckligt då.
Idag dricker jag för att få in morgonkaffe-rutinen, BLÄ.
 
Uppenbarligen har kroppen vant sig av med den UNDERBARA kaffesmaken, och nu smakar det bara gift - uäh.
Men med en dåres envishet kommer jag trappa upp min vanliga kaffekonsumtion till mina obligatoriska 3 koppar om dagen tills det smakar underbart på riktigt igen.
För man kan ju inte leva utan kaffe...
Eller...?
Nä, det kan man faktiskt inte, för när kaffe smakar gott, då smakar det faktiskt riktigt gott!
(vänj er små smaklökar, vänj er... SNABBT!!!!)

Ja, och nu ska jag snart hoppa i duschen, kanske jag till och med sätter på mascara på ögonfransarna för att slippa se det där bleka, färglösa spöket stirra tillbaka på mig i spegeln.
Vi ses senare!
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0