Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Nu får jag skärpa mig...

Idag hade jag tänkt och sova till MINST klockan 10 eftersom jag kom i säng så himla sent/tidigt (beroende på hur man ser det), men väcktes av solen redan klockan åtta.

Va f-n, det skulle ju vara regn fram till klockan 12, men icke.

In lyste solen, smällhett i sovrummet, upp och hoppa snigelsoppa!

 

Så nu sitter jag här när jag hade tänkt att ligga och sova.

Jättetrött, men vadå, semestern fortsätter och nu blir det väl lugna gatan så jag kan väl sova inatt istället.

 

Skulle ju blogga om festen i fredags men jag sparar det till ikväll, för jag är så himla trött nu.

Idag känns det ännu tristare faktiskt.

Så:
Snart-är-sommaren-slut-och-man-måste-sitta-inne-och-uggla-igen, och jag VILL INTE inte det.
Vill inte.

Vill ha noll vardag.

 

Jag vet att här kommer jag kunna ligga och njuta på stränder säkert ända/hoppas ända in i halva september som vanligt, men det går ändå mot mörkare tider.

Jag vill att det ska vara april nu och att allt ska ligga framför en.

 

Jag vill gå och gnälla på hur kallt det är, undra när sommarvärmen ska komma, längta...

För nu blir det SÅ jävla LÅNGT till nästa sommar.

Fastän den inte är över ännu.

Nä, jag får skärpa mig, jag har så himla mycket kul framför mig, men ändå...

Det går mot höst och vinter, regn och rusk, jag har inte lust med det.

 

Dock ska jag fokusera på att jag och sambon ska till fårö nu i veckan, en heldag.

Det ska bli kanonväder måndag, tisdag och onsdag med 24-25 grader så långt som jag har sett i väderleksrapporten.

Det gäller bara att välja rätt dag och dra iväg.

Jag har Fåröien framför mig, jippie, och sen då?

Ja, kanske Fårö en dag till om jag kan tvinga sambon till det på en ledig dag..?
Golfen får han ta när stranddagarna är över.

Typ.

Jag har ju inte sett honom på hela sommaren knappt så...

Golf is in another life.

Typ.

 

Samtidigt som jag går och har ångest över att sommaren gått så jävla snabbt, är Al-Qaida på gång ute i världen och ska bomba ihjäl människor.

 

Ja, det finns ju i-lands problem som man själv går och har ångest över, och så finns det VÄRLDSPROBLEM som hotar och dödar människor.

Jag är som vanligt glad att jag bor i en avkrok i lilla världen där sommarens slut som känns som ett överstiget hot och att jag inte bor i USA eller något abrabiskt land, eller något land utomlands överhuvudtaget där en bomb kan brisera anytime.

Eller ens Stockholm där det också kan hända grejer.

 

Nä, jag går här på lilla Gotland med ångest i magen över att sommaren går mot sitt slut.

Fan, nu får jag skärpa mig det är ju massor med sommar kvar, dags att sätta lite fart och se vad som händer idag.

Vi ses lite senare.