Vilka ljugisar...

Vaknar upp till en knallblå himmel och jag får lätt panik.
 
Jag behöver göra en massa ärenden att göra men...
Det är även min sista semesterdag och vem fan vill springa runt och göra ärenden när det är vindstilla och sol?
Ja, inte jag i alla fall.
 
Stranddag eller fixardag?
Herregud, jag får magsår, det får bli så att jag syr nu på morgonkvisten, fixar dom viktigaste ärendena och sen åker vi väl ut på stranden och sen hem och sy igen.
 
Satt dessutom och läste tidningen nu där dom intervjuat folk som kommit tillbaka till jobbet från semestern.
Dom flesta hade haft TRE VECKOR, en hade haft två, och alla tyckte väl att dom kunde haft en vecka till men CITAT:
"Det var helt okej att vara tillbaka på jobbet ändå..."

(Vilka ljugisar...
Rädda att förlora jobbet eller?
Rädda att chefen ska läsa ens uttalande i GT och lyfta detta citat under nästa löne/medarbetarsamtal kanske?
Jo, folk passar sig nog, kanske JAG får reprimand av min chef om hon råkar läsa min blogg och ser detta och TROR att jag inte gillar mitt jobb?
Nä, det får vi verkligen inte hoppas.
)
 
Eh...
Är det bara jag och mina vänner och släktingar som är har jobbångest när semetern är slut?
Trots att vi alla har mycket längre semestrar (ja, alla utom en) och att man haft underbara dagar, jättekul bla, bla, bla.
 
Jag menar jag har inte haft ett jobb i hela mitt liv där jag inte haft jobbångest innan jag ska börja jobba igen efter semestern, så detta handlar ju inte om mitt jobb.
Detta handlar om att jag har varit ledig såååååå länge så ordet "lyxhustru" börjar låta angenämt i mina öron.
 
Nä, kanske inte riktigt, men ni fattar.
 
Jag har bara haft två jobb i hela mitt liv som jag avskytt, det ena var ett svartjobb, jag var ung och det var på vintern så jag kunde typ bara säga upp mig själv på stående fot.
Det andra var nio helvetiska månader på en avdelning på Korpen där jag OCKSÅ sa upp mig innan semestern var slut och jag egentligen hade en vecka kvar efter tillbakagången av semestern innan jag skulle börja nytt jobb.
Det är dom enda jobben jag hatat.
 
Annars har jag övervägande gillat alla mina jobb.
Ja, det går väl i vågor hur mycket man älskat sina jobb, men ÖVERVÄGANDE så har jag haft mycket bra jobb och HAR men...
 
Att ha jobbångest innan jobbet börjar efter semetern är väl... normalt... eller..?
 
Eller är det bara jag och mitt svänggäng som ligger och är onormala med jobbångest och allt?
 
Ja, inte vet jag, vi kanske påverkar varandra negativt så vi alla smittar varandra med:
Jag-vill-inte-gå-och-jobba-ångesten.
Maybe.
 
Nåväl, jag startar dock upp på bästa möjliga sätt imorgon:
Först blir det p-möte med mina fina arbetskamrater, lite snack så man får höra vad dom haft för sig på sina semestrar och sen hem till min goa Chif.
Jo, det KOMMER bli jättekul och bra.

På torsdag och fredag ska det bli kanonväder, vi ska till FÅRÖ någon av dagarna.
Jag har fan-i-mig inget att klaga på.
INGET.
(Bara liiiiiiiiiiiiiiiite ångest, (sluta), bara lite...)
 
Och nu var det plötsligt molnigt ute...
Okej, jag kör igång så får vi se hur resten av dagen sett ut ikväll.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0