Bara förväntat...
Kvällen igår tog sig...
Jag såg att det var filmen "21 Jump Street" på vår filmkanal och sonen och jag såg den utan förväntningar.
... och döm om min förvåning när VI skrattade oss igenom nästan hela filmen.
Ja, det hade jag verkligen inte förväntat mig och inte sonen heller.
Jag har varit skeptiskt för jag tänkte att den kunde väl inte bräcka förlagan med Johnny Depp...
... som gick i min senare ungdom.
Själva serien kommer jag kanske inte ihåg så mycket av, den var ju lite "putslustig" och med samma tema som i filmen:
Poliser som såg barnsliga ut och som skulle föreställa elever och löste brott i skolan.
Poliser som såg barnsliga ut och som skulle föreställa elever och löste brott i skolan.
Men man såg den ju av en enda orsak MEST:
Superhunken Johnny.
Superhunken Johnny.
Ja, men filmen var helt klart sevärd och jag och sonen fick ett bra slut på dagen.
Jag ger den
- ja, och en halv också.
- ja, och en halv också.
Vaknade idag och har en vulkan brinnande i nacken.
Bara förväntat efter gårdagens maraton-race, humöret är i skosulorna och hela helgen känns förstörd.
Ja, det är klart att det blir vad man gör det till, men INTE med sådan här värk och INTE om jag ska behöva sitta och vila mig en hel helg.
Det var INTE vad jag tänkt mig.
Men på måndag har jag jobb igen, ett extrapass så...
Jag har inte så mycket val.
Jag har inte så mycket val.
Hade velat gå en rejäl långpromenad med hunden, men det är inte heller genomförbart.
Jag kunde knappt dra upp mjukisbyxorna förut, då fattar ni kanske vilken nivå det är på.
Ja, så jag ska väl bara sitta här och...
Glo på tv.
Glo på tv.
Kul.
Återkommer senare.
Kommentarer
Trackback
