Envis som...
Nu är dom inne i något skov här...
Telefonförsäljarna har ring hela dagen.
Jag har inte svarat, för jag ser ju att det är ett nummer som jag inte känner till.
Och barnjackan...
Ja, jag gick här och dammsög och hade ångest.
Ja, jag gick här och dammsög och hade ångest.
Jättemycket ångest.
Fan (förlåt), fan, fan, fan.
Fan (förlåt), fan, fan, fan.
Sprang in i arbetsrummet som slet upp den ur tygsoporna, borstade och rollade av den och hängde upp jackan igen.
Gick tillbaka och fortsatte dammsuga och började hysteriskt skratta som en knäppgök och tyckte själv att jag är knäpp som bara inte kan GE MIG.
Gick tillbaka och fortsatte dammsuga och började hysteriskt skratta som en knäppgök och tyckte själv att jag är knäpp som bara inte kan GE MIG.
Men sådan är jag.
Hatar att "förlora" ett projekt, hatar när saker inte blir perfekta som jag tillverkar.
Hatar när det inte blir som jag vill.
Bara som en jämnförelse så kan jag berätta att när jag gick som krukmakarlärling så satt jag EN MÅNAD för att lära mig att centrera leran i mitten av drejskivan.
Hatar att "förlora" ett projekt, hatar när saker inte blir perfekta som jag tillverkar.
Hatar när det inte blir som jag vill.
Bara som en jämnförelse så kan jag berätta att när jag gick som krukmakarlärling så satt jag EN MÅNAD för att lära mig att centrera leran i mitten av drejskivan.
En månad gott folk.
Gjorde inget annat än tog lerbit efter lerbit och smällde i mitten av skivan, försökte centrera, skar av leran när den blev för mosig, på med nästa bit och så samma procedur igen.
Gjorde inget annat än tog lerbit efter lerbit och smällde i mitten av skivan, försökte centrera, skar av leran när den blev för mosig, på med nästa bit och så samma procedur igen.
Men sen satt den, jag var så vass på att centera leran att det sitter i ryggmärgen än idag fastän jag inte har drejat på år.
Jag kan liksom känna i huvudet hur det känns i handen när den sitter perfekt i mitten utan att ens sitta vid en drejskiva.
Jag är så envis att uttrycket "Envis som en åsna" BORDE heta "Envis som Madde Österholm"!
Jag bara inte kan ge mig, fastän jag borde i detta fallet.
Jag bara inte kan ge mig, fastän jag borde i detta fallet.
Men nu tänker jag så här:
Kanske det går att skära bort luvan och sy en krage stället?
Jag har ju tyg kvar.
Den är ju så söt.
Ja, det finns KANSKE ett liv efter detta för jackan, vi får se.
Kanske det går att skära bort luvan och sy en krage stället?
Jag har ju tyg kvar.
Den är ju så söt.
Ja, det finns KANSKE ett liv efter detta för jackan, vi får se.
Nu ska jag laga kvällsmat, vi se lite senare.
Kommentarer
Trackback
