Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Shopping med stora förhinder...

Så trampade vi iväg i solskenet jag och sonen.

Först till kussen för att mata kaninen, sen vidare för att plocka upp mina mönster.
Två var redan betalda, och så skulle jag betala den tredje...
Men vart var kontokortet?
Eh, BORTA!

 

Vem hade det sist?
Jo sonen, VART ÄR MITT KORT?

Diskussion i affären med en lätt förskräckt ägarinna, som tyckte att jag kunde ta med mönstren, eller det jag inte betalat och komma tillbaka när jag hade tid.
Hon vet ju vem jag är sååååå...
Ja, men vi skulle ju på stan och handla en massa till sonen sååååååå...
Att ha ett kort kändes ju nödvändigt.

 

Ut ur affären och ringde sambon, sonen påstod att han lagt det "på ett bord" för det hade jag ju sagt att han skulle lägga det.
Bara det att jag VISSTE att jag inte plockat upp eller sett något kort på något bord såååååååå?
Vart var kortet sötnos?

Sambon fick gå på kortjakt och hittade det så småningom i sonens chinos...
Som han slängt i tvätten!
(Bra där!)
Eller ja, i tvättkorgen.

Fint, då fick vi gå vidare till banken för att hämta ut pengar, annars skulle det inte bli så mycket shopping liksom.

Kommer till banken, fyller i blankett, kommer direkt fram till kassan.
Bankdamen säger när jag räckt fram mitt leg:
"Det här legimitationen har gått ut!"
- Va?

"Ditt leg har gått ut."
- Gått ut, sa "Bruden med noll koll", när då?

"Den fjärde februari..."

 

Jaha, men alltså (desperation i rösten) det ÄR ju jag på legget, det ser du väl?
"Mmm, fast..."

- ... och jag skulle på stan med min son här (pekar på sonen) och så glömde jag bankomatkortet hemma!
Jag hade verkligen inte en aning om att mitt leg gått ut.
(FAN!!!!!)

Så ser jag en bekant som jobbar på banken, YES, "Hon känner mig, fråga henne VEM jag är"...
Och så fick jag ut mina pengar.
Tack gode gud för det, annars hade jag fått dåndimpen.

Jag och sonen traskade till HM och han köpte...

 

... så jävla fula jeans.

Jag försökte med både det ena och det andra, men dessa...
Det var dom ända som dög!
Jag tyckte dom sög.

 

Fast det var ju hans val och jag hade exakt likadana när jag började åttan, bara det att jag gjorde mina själv.

Tog ett par gamla jeans som jag la i klorin över natten och VIPS hade jag ett par übercoola och jätteinne jeans.
Nu är modet tillbaka, och jag...
Tycker inte det är lika snyggt som då.
Kan bero på att jag är 42 och inte 14 längre 

 

Men det skulle inte fövåna mig att om typ två, tre månader, då har jag vant mig vid det där "fula modet" och drar själv på mig ett par.

Klokboken och jag VET hur det brukar bli.

 

Nåväl, vi klarade av alla ärenden, jag hade inte pengar kvar så jag kunde hämta ut min hudkräm på apoteket.
Men att gå till banken igen, nä, det fick vara.
Det får bli imorgon, jag måste ju ändå gå och betala det där mönstret, det får bli ihop med hundpromenaden typ!

 

Kom hem och luften gick ur mig.
Fan så trött jag blev, drog på mig myskläder, stängde in mig i sovrummet, SOMNADE och in kommer sambon och väcker mig.
Alltså...
Jag var så trött så jag orkade inte ens bli sur.

 

Så har jag kollat upp det där med nytt leg, och jag får väl traska iväg till polisen och fixa ett snarast.
Dock inte förrens på måndag, imorgon orkar jag bara inte.

 

Så ett hopp till imorse.
Kommer in i köket till morsan och vem sitter inte där i knät på morsan när hon äter frukost/ dvs morgonbullen och kaffet?
Jo, Milou såklart.
Hon sitter i KNÄT vid köksbordet och tittar ut när mamma frukostar.

Jaha...
Så mycket för "regler" som jag satt upp.

Ingen följer dom.

 

Ja, och nu har jag suttit här den senaste 1½ timmen och försökt vila mig i form.

Har inte funkat.
Huvudet dunkar och kaffe och vatten har inte hjälpt.

Dags att snart laga mat.

Återkommer.