På ålderns 42-åriga höst...

Tillbaka och idag har hela dagen gått i umgängets tecken.
Det blev en liten vinterpromenad och sen fika hemma hos en av mina små bästisar 
Fika, snack, igenkänningsfaktor och skratt.
 
Runt 14-tiden började så nacken spöka lite.
Den började kännas ansträngd för att sedan småvärka och jag fattade inte direkt varför.
Nog för att jag hade kört microlite barnvagn och lyft microlite 1-åring...
Men SÅ mycket hade jag verkligen inte ansträngt mig, det var verkligen under parollen "microlite".
 
När klockan var 16 och mitt medicinalarm började ringa på mobilen för 16-medicinen, DÅ trillade poletten ner:
Jag hade i villervallan med son/meddelanden/glömda skor på morgonkvisten, glömt min morgonmedicin!
Jihaaa, toppen.
Not.
Det var alltså därför det började smyga sig på värk mer och mer.
Man kan ju hålla sig för skratt för mindre.
 
Nåväl, jag hoppas balansen är bättre imorgon...
Annars vet jag ju vad det beror på!
 
Men det har varit en skön och avslappnad dag i övrigt.
 
Det som var lite roligt var dock:
"Madde körandes en barnvagn..."
 
Först när jag stod och väntade på bästisen utanför hennes sons skola, och hon var inne och lämnade ett par byxor till sonen.
Ja, då står jag där ute med hennes andre och lille son i barnvagnen, ser på håll en av MIN SONS fd dagisfröknar.
Hon ser mig, hajar till och jag ser hur hon mönstrar mig och mig med barnvagnen.
 
Hm, tänkte jag, nu tror hon säkert att jag fått en sladdis på "ålderns höst".
Och säger raskt, och i hög ton (så det ska höras riktigt bra) till den icke talande 1-åringen:

- Oj, oj, undrar när MAMMA dyker upp igen, vad håller MAMMA på med därinne egentligen, ska vi frysa ihjäl här ute eller...?

Och så passerar sonens fd dagisfröken och vi hälsar på varandra.
Jepp...
Då behövde det inte skvallras i den här lilla stan om att undertecknad fått barn igen på ålderns 42-åriga höst 
 
Så var vi inne och handlade fikabröd på Ica.
Jag träffar en gammal arbetskompis från förr, jag kör barnvagnen inne i affären och fd arbetskompisen undrar direkt:

- Va, har du fått... igen...?
Nej...
Det är min bästis barn, och så pekade jag på bästisen som stod nästan brevid.
 
Vi hinner inte mer än ut så möter jag sonens farfar medans jag, forfarande med barnvagnen, tar ut pengar vid bankomaten.
Han ser YTTERST förvånad ut och säger:
- Va, har du.... skratt ... det har varit osynligt i så fall...
Nej...
Det är bara lånebarn, inga bebisar här inte.
Och så kom bästisen ut, vi pratade med sonens farfar lite och så gick vi vidare hem.
 
Så bara så ni vet:
Nej...
Jag har inte skaffat bebis, ifall ni nu råkat sett mig körandes en barnvagn.
Jag bara lånar 
Nu ska jag snart se nyheterna här, vi ses lite senare eller imorgon!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0