Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Den lilla rosa grisen har varit på kalas...

Hemma och dagen blev lite oväntat...

Mulen.

 

Sol-solmulet-mulet-regn-slöjmoln-solmulet och jag, morsan, Nybyggarkussen och Idolen låg på VindsurfingTofta.
Ja, och åt lite gott, drack lite kaffe och hade allmänt solpanik.

Eller ja, det var jag och kussen som hade solpanik och Idolen fick agera psykolog medans mamma läte bok hela dagen.

 

Men...

 

 

 

Där låg vi och "inte-stekte" trodde vi, men framåt 15.30-tiden började jag känna att det stramade i ansiktet.

Jag hade nämligen inte haft solhatten (dessa bilder togs efter min upptäckt) på mig och BRÄNT mig i fejset och på framsidan så det stod härliga till.
Röd som en tomat åkte jag, mamma, kussen och Idolen hem.

NÖJDA OCH GLADA TROTS ALLT, vi hade haft en produktiv dag "på jobbet"!

 

Bara det att nu är jag grisrosa, mindre snyggt kan jag meddela!

 

Så kom jag hem här, det var förväntats att det skulle vara nystädat...

Det var det inte.

Gissa om jag blev...

Jag finner inga ord.

 

På det blev det en ursinnig promenad på Hällarna med hunden, jävlar vilket tempo det blev.

Och när vi vänt vid Kneippbyn, kommit till ett fält där det ligger en skogsdunge med LEVA på andra sidan dungen höll jag dock på att få en hjärtattack.

Följande händer:

 

Hunden springer lite före mig, från hällmarken på vänster sida kommer TVÅ STORA RÄVAR och strövar mot skogsdungen.

 

Rävarna, hunden och jag får väl syn på varandra samtidigt, och Milou sätter fart och drar snabbt som satan mot rävarna.

Jag skriker det högsta jag kan:
- MILOU HIT!!!!

 

Hunden tvärstannar, rävarna tvärstannar och där står vi alla fyra och tittar på varandra.

Vad ska hända?

Jag ryter till hunden igen:

- KOM HIT!

 

Då släpper förtrolllningen och rävarna springer mot dungen, Milou efter och jag ryter igen, för rävarna var tre gånger så stora som hon.

Och tack gode gud så vände hunden och kom tillbaka, fick duktigt med beröm och godis.

Detta var INTE djur jag kände att jag ville att hon skulle gå i närkamp med, dom var två, stora, vilda och hade nog kunnat skada henne rejält om hon fått springa ikapp.

Hon är ju snabb som en liten vessla.

 

Så till igår och vilken dag det blev, först drog vi till V-Tofta och solade...

 

 

 

Sen snabba ryck in till stan, jag gjorde iordning 2 matiga sallader med ruccola, mangold, tomater, honungsmelon, parmaskinka, brieost och rostade pinjenötter.

Piffa, stryka min nya fjärilsklänning och sen iväg på 30-års fest!

 

Tyvärr har jag inga bilder därifrån för jag glömde mobilen i bilen, men det var supertrevligt.

Vi kände typ inte många men jag träffade en gammal vän och hennes pojkvän som vi satt ihop med och det var riktigt nice för det var lääääänge sedan vi sågs.

 

Födelsedagsbarnet mingalde runt och BUFFÈN vi alla satt ihop till 30-åringen...
Ja, fy fan vad mycket gott det fanns på det bordet.

 

Hon önskade sig nämligen inga presenter utan att vi gäster skulle ha med oss valfri maträtt eller efterrätt.

Och det vi alla svängt ihop gick fan inte av för hackor, det fanns så mycket gott att det var ett under att man inte åt ihjäl sig.
Vi hade faktiskt köpt vin som en liten extra present också, men jag tycker hon gjorde en mycket smart grej här, önska sig mat...
Och jag tror eller VET att hon tyckte det var mycket lyckat och var väldigt tacksam över allt gottgottigottgott.

 

Vi var där mellan 17-21.30 ca, för sen måste sambon iväg in och jobba och jag och sonen...

Drog vidare till nästa fest:

Hej-då-party-trubadur-Thomas på Nunnan med lite släkt.

Och vilket "Hej-då-party" det blev då, ja, att man inte dog.

För det gjorde jag nästan.

 

Personligen blev jag uppraggad av åldergrupper:
Spridda skurar.

Det var väl allt från 40 - 70 typ.

Eh, ja, viss uppvakting gick väl ann, annan fick man försöka fly ifrån på ett ställe som var knökfullt.

 

Vid ett speciellt tillfälle flydde jag till bordet där Nybyggarkussen satt och låtsades att "mitt vin" just anlänt från baren och att jag nu var tvungen och " ta hand" om det.

Och så tog jag kussens vin och låtsasdrack och var SÅ upptagen i ett samtal med henne.

Gubben gav sig inte utan följde efter.

Jag fick stå och försöka gömma mig, gick väl sådär.
När vi skulle gå hem någon timme senare, då fick Idolen agera min man för gubben följde efter.

Ja, när ens egen jobbar, då får man låna någon annans 

När Thomas sen spelade "Jag går och fiskar" av Gyllene Tider, då börjar kussen gapskratta när mamma viskar något till henne.
Jag frågar såklart, "vad skrattar du åt" och får till svar att morsan inte fattat att texten hade orden "jag går och fiskar" utan tyckt att det låtit som "jag går och CYKLAR"...
Jag går och cyklar.

 

Lite dans blev det, lite sång och sen kom finalen och ja...
Den går knappt att beskriva för dom som inte var där.

Eh, mamma, Vasilis (ägaren till Nunnan) och moster Puff blev uppkallade på balkongen för ett sk "litet jubileum.

 

Morsan för att det var hon och pappa som introducerade Thomas här på ön, Vasilis för att Thomas sjungit där i 24 år och moster, ja, trubadurens ord för det löd ordagrant:
Kan Bibsen, JA DÅ KAN NI!!!!
Och vilket jubel, kan Bibsen 80 år gammal hålla igång då kan ni andra, punkt liksom.

 

Och på det följde allsång med kören där uppe på balkongen...

 

 

 

 

 

Det finns inte ord ens att beskriva hur kul det var att se moster stå och hålla i sig i stolpen, se alla stå där och INTE kunna sjunga med i texten trots att trubaduren sjöng TEXTEN FÖRE och sen skulle dom återupprepa texten...

Funkade inte kan jag säga.

Texten satt inte som en smäck för att uttrycka det milt.

 

Oh my god...

 

När morsan sen dessutom greppade/snodde mikrofonen och sjöng "lalalalalalalalala" för kung och fosterland i "Hey Jude" som den värsta Mick Jagger...
Då var det tur att man gjort sina knipövningar när man fött barn, för att det inte läckte från en mellan skrattsalvorna, det var väl ett jävla under.

Ja, vi dog väl.

Igen.

 

Det är väl TUR att man har Piff & Puff som kan bjuda på sig själva i dom mest roliga situationer, för dom där två är inte kloka.

Måste bara tillägga att dom kan verkligen BJUDA PÅ SIG SJÄLVA dom där två damerna.

För det gör dom verkligen, oj, oj, oj, ibland mer än dom själva fattar.

 

 

Idolen filmade med deras mobil och skrek till mig:
"Du måste fota, du måste fota" och jag som hade TRE saker i väskan hittade inte mobilen för att jag skrattade så våldsamt.

Tillslut fick jag upp kameran och kunde knäppa några bilder, men idag såg jag deras film på stranden och bröt ihop igen.

Helt obetalbart, HELT obetalbart.

 

Ja, sen gick vi hem.

Urskrattade och nöjda, vilken dag.

Hur fan ska man kunna återgå till vardagen efter den här sommaren?

Det kommer aldrig gå, allt kommer bli så grått och trist.

 

Ja och nu måste jag sova, men snart är vi väl på´t igen, kvällar med grekisk musik hägrar och arabiskt sväng där dom framför musiken spelandes på gamla rötter...

I alla fall ville Idolen gå just den kvällen.

Sov gott alla partylovers för det ska den rosa lilla grisen som inte trodde att solen tog idag.