Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag tappar bort mina djur..

Vaknar idag och går ut i köket, ska gosa med kaninen och dela ut flingor till både kanin och hund som vi brukar på morgonkvisten...
BORTA!
Han är borta, och inte har han rört maten sambon satte fram igår, Leo brukar alltid gluffsa i sig allt direkt det serveras.

Ingen kanin på mattan bland stolarna heller... ÄR HAN DÖD??????????

 

Jag river upp lilla huset och det är tomt.

Men herregud, jag måste ha glömt honom UTE igårkvälls.
Jag tar färskt vatten och matten och störtar ut till uteburen och där satt han i solskenet.

Piju, hjärtat slog i kanintakt.

 

Nu må jag vara fjompig men jag har aldrig lämnat honom ute ett helt dygn, jag vill att han ska vara inne på natten även om det är varmt och sommar så han blir lite tryggare och så jag har koll på honom.

Han må vara en liten tuff kanin men...

Han är dock bara en liten kanin.

Min kanin.

Jag tror nog GANSKA trött om jag glömmer min kanin ute.

Minst sagt.

 

Och så hoppar jag raskt över till nästa icke-men kunde-varit-djurincident från igår.

 

Jag har ju en  liten hund som har ett namn, Milou, men går under smeknamnet Skuggan.
För hon är ju som en liten, liten skugga vart jag än går.

Igår ligger vi på Björkis och vid halv tre sätter jag på min mobil (som jag stängt av pga lite batteri) och ringde till sambon.

Var tvungen att väcka honom så han skulle VETA att han skulle behöva gå ut med hunden.

 

Hunden som för övrigt var uppe hos oss...

 

Jag ringer, han är vaken sedan en och en halv timme MEN HAR INTE SETT TILL NÅGON HUND på hela den tiden!!!!!
VA, skriker jag, vadå, HON SKA VARA DÄR och jag känner att nu får jag hjärtsnörp.

Hade hon hunnit slinka ut igenom dörren utan att jag sett henne?????

 

Sambon kollar runt i lägenheten, ingen hund någonstans.

Han rusar ner i trappan och där, framför ytterdörren ligger mattes lilla pyre!

 

Nämen dra mig baklänges.

Jag hade på en microdels sekund redan hunnit se det värsta scenariot framför mig, hund ut på gatan, hund påkörd/överkörd, hund DÖD!

Men nej, lilla skuggan hade lagt sig framför ytterdörren i samma sekund som jag steg ut och legat kvar där i flera timmar, inte ens gått upp och varit med sambon när han kom upp.

Jag tror nog att hon är LITE FÖR bunden vid mig.

 

Så igårkvälls, jag såg...

 

 

... filmen "The Impossible".

Och HJÄLP vad jag grät, ja, jag grät mig igenom hela filme, det var nog bland det starkaste jag sett på länge i filmväg.

Det handlar om tsumanikatastrofen och är en sann historia om en spansk familj och fy vad TROVÄRDIG den var, otroligt realistiska effekter och så fruktansvärt bra spelat at ALLA i filmen.

Ja, det är ingen upplyftande film trots ett lyckligt slut, dock inget SMÖRIGT Hollywood-lyckligt slut, så just därför var den så bra.
Men hemsk.

Jag ger den faktiskt fem tummar upp av fem möjliga trots en så fruktansvärt sorglig och hemsk film med lyckligt slut.
Se den men förvänta er inte att må bra efter.

Nu måste jag sy, ses senare!