Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Han var ute och sprang...

Uppe och idag skulle vi egentligen putsat fönster...

Men vädret ser ut att bli dåligt framåt dagen och vi gör inte ett HÄSTJOBB för att sen få fläckar på det.

Nej, nej, nej, så blev det ju förra året, den reprisen vill jag inte ha iår.

 

Jag har kollat väderrapporten och på tisdag ska det vara sol och sambon är ledig och jag med, DÅ kör vi fönsterputsning istället.

Och sen ska det inte bli dåligt på flera dagar efter det.

 

Så satt jag här och hade precis bloggat klart igårkvälls och skulle scanna av lite mönster på Tradera.

In kommer sonen med svetten rinnande.
"Hej!!!"

- Hej, vad gör du här, säger den förvånade mamman.

"Byter tröja bara den jag hade på mig var inte bra, jag är ute och springer."

 

( Ute och springer, vad HÄNDER? 
Detta håller på att bli för mycket för en stackars mor med en son som håller på och växer upp alldeles för fort...

Om ni frågar hans mor då såklart! )

 

Ja, sonens fotbollslag har startat med löpträning en dag i veckan nu i vinter och vår, men aldrig att sonen varit ute och tränat själv...
I alla fall inte här.

 

- Springer, jaha, varför då, så här sent på kvällen, säger den förvånade (korkade) mamman.

"Ja, får man lov till det eller, säger löptränarsonen?"

- Joooo, jag blir bara så förvånad, sa jag.

Deffar du inför strandraggningen i Grekland eller, fniss?
"Mmm, precis.

Det är PRECIS det jag gör mamma, svarar han ironiskt."

 

- Okej, du är ute och springer du, vad kul (VUXET).

"Ja, jag har tränat intervall också, det gick bra.

- Intervall minsann, vad duktig du är...
Kanske du ska dra till Hällarna då och köra backträning också, får man jättebra benmuskler av.

Jag har ju visat dig vart jag brukade träna min backträning.

"Bra idé, jag sticker dit, ja, HEJ DÅ, nu drar jag igen då!"

 

Piff - paff - puff, så var han borta igen.
Han sprang iväg.

 

Känns ju helkonstigt det här.
Han är ute och löptränar alldeles för sig själv.

Alltså jag vet att jag tjatar om dom mest konstiga saker vad gäller hans förändring här nu iår, och kanske det är bara jag som mamma (?) som tycker vissa saker känns som det börjar bli vuxet i en rasande fart...?

 

Kanske är det för att jag bara har ett barn som jag tar in allt som händer i hans förändringar på ett så analyserande sätt?

Ja, inte vet jag, men jag känner ju i varje nerv i min kropp att han frigör sig så mycket att jag känner mig rent oförberedd på det.

 

Fördelen blev dock att jag blev lite sugen på att testa att börja springa igen, jobba upp flåset, OM nacken skulle tillåta!?
Jag såg framför mig att vi kanske skulle göra det ihop om jag fick upp hyfsad fart.
Först måste jag dick köpa nya löparskor och det kommer jag inte ha råd med förrens efter sommaren.

Sen måste jag träna upp mig.

Ja, vi får väl se om det blir före år 2020.

Nu, dags att starta dagen här, vad det nu månde bliva...?
Vi ses senare i vanlig ordning.