Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Små delmål för Frk Österholm, liten klädloppis och Bulldozer-Berit...

Jag är helt kaputt i nacken.
Inte så förvånande dock, det gick fullständigt åt pipsvängen på mammografin.
Jag har väl aldrig tur liksom!

 

Kommer dit, får en urgullig sjuksköterska och jag berättar om min nervskada och hon säger att hon förstår och att hon ska försöka göra det så smärtfritt som möjligt, bara ett litet problem:
Hon var nog inte så van med/vid små bröst.

Herregud, jag börjar nästan gråta av att tänka tillbaka på förmiddagen.

 

Hon fick kämpa, fick inte till det, kunde inte instruera mig att stå rätt, och jag trodde jag skulle smälla AV!!!!!!
Helvete, helvete vad ont det gjorde.
Bröstbenen som står ut som engelska kullar på mig värkte och brände som eld, nervskadan ska vi inte tala om, fy fan.
Jag blev sjöblöt av svett och värk, hon blev svettig av nervositet och alla 4 bilderna hon tagit...
Var oandvändbara.

 

"Vi måste ta om, det här blev inte bra...", hör jag i någon form av smärtdimma och tänker:
Ta om bilderna...
Nej aldrig, skjut mig hellre!

Varför gick jag hit idag, varför????

 

Sjuksköterskan gick och hämtade en kollega och in kom Bulldozer-Berit!

 

Jepp, här kom en van sjuksyrra som bokstavligen HÅNGLADE in mig i mammografiapparaten.
Och ja, hon var van, hon fick in "modell mindre bröst" genom att trycka sig på/mot mig och knöla in vad som nu kan knölas in av två vändsteka ägg.

 

Jag fick mina 4 bilder tack vare proffset och till nästa mammografi har jag lärt mig en sak:
Jag ska förklara min nervskada och BE OM ETT PROFFS som kan trycka mig in i maskinen så jag slipper ta åtta bilder istället för fyra.
Aldrig mer en nybörjare, aldrig.

 

Ja, så mina bröst av "modell mindre" är numera inga bröst längre (sorry sambon) utan påminner mest om två knäckebrödsskivor...
Som gått i kras!

Och visst är det fantastiskt att det finns mammografi, ABSOLUT, det räddar många kvinnor men jag undrar:
Går det inte att uppfinna en bättre metod/apparat att undersöka bröstcancer på?

För jag tänker att om MÄN hade varit tvungna att genomgå SNOPPOGRAFI och mosa snorren i samma apparat som vi gör, då hade det tagit max 1 vecka så hade det funnits en smärtfri röntgenmetod att se prostatacancer på.
Men nu har ju dom redan en smärtfri metod, medans vi mosas vidare i ett tortyrredskap värdigt en diktatur!

Om jag har ont nu...?
Gissa.
Jag har så ont så det sprutar eld ur näsan på mig, det rinner lava ur öronen och en härdsmälta inombords är nära förestående.

Förra året tog det en månad innan smärtan gav helt med sig och då lyckades dom på fyra bilder.
Jag ska inte träffa en kotte förrens på fredag har jag bestämt, för jag kommer inte palla det förmodligen.

Så idag kan jag bara säga en sak dagens GLADIS är...

 

 

... är INTE jag efter äventyret på sjukhuset!

 

Sen drog jag vidare och fixade studentpresent med hjälp av morsan.
Den var så stor och jag hade ju så ont så den fick jag inte hem själv,  hon mötte upp mig på stan och så tog hon hem den i bilen.
Jag cyklade raka vägen hem och DOG i soffan med en macka.

 

20 minuter senare var jag uppe och skuttade igen, dammsugning som nästa punkt på dagordningen.
Självmord hade varit skönare med tanke på dagens äventyr, men hemmet gick före självmord.
I alla fall idag.

Så jag tog mig igenom det också, började rensa ur min garderob lite, körde tvättar och hängde ute och sen...

 

 

... slängde jag mig i bersån i en stol och solade!

 

Och medans jag låg där och tänkte på alla kläder som jag tänkt köra till någon secondhand butik, tänkte jag:
Nej, ingen secondhand butik, jag fixar iordning ett av mina små delmål i livet:
Ha en liten KLÄDLOPPIS i min bod!

Sagt och gjort, ut med en stor klädställning till mina egensydda alster, in med den lilla klädställningen i hörnet och så började jag fylla på i omgångar under solningen...

 

 

Här hade jag fått ut dom första små plaggen, ja och ska man nu få ihop till en overlock symaskin då gäller mottot:

"Alla bäckar små..."

Det som blir kvar efter sommaren åker vidare till en secondhand butik då.

Ja, det var dagens projekt i boden, och eftersom jag nu är min fars dotter så har jag även tänkt lite business minded här.
Folk älskar loppisar, ser folk LOPPIS så kommer dom garanterat in.
Och även om dom då kanske inte hittar något på loppisställningen, så finns det ju annat att välja på.
MINA egna alster!
Så en klädloppis kan locka in folk som kanske inte annrs skulle komma in och ja...
Kom inte och säga att jag inte är smart, för det är jag.
I alla fall ibland glimmrar det till!

 

Och inte nog med utökningen i boden, nej, nej, nej, jag har MER på gång minsann.

Jag har ansökt om PRAO (skulle man kunna säga) några dagar på ett ställe.

Det är än så länge hemligt vad, så jag måste vara lite kryptisk, men detta är något som jag skulle vilja testa och se hur den här "ännu så länge hemliga jobbet är" och NEJ...
Jag ska INTE SLUTA MITT ORDINARIE JOBB, jag ska bara kanske skaffa mig ett litet extra jobb till.
Om det nu passar mig vill säga.

Det är inget jag har jobbat med förut, men ändå har jag det skulle man kunna säga.
Det är något jag vet är en styrka i mig som jag är skitbra på...
Och det ska bli väldigt spännande att se om det skulle vara något för mig.

Jag har ju liksom inget barn som behöver mig tillgängligt längre, ingen som som vill vara hemma och mysa, pyssla, umgås med sin mamma.
Han har behov av mig som uppfostrare (fast det går ju inge vidare bra iofs ) och som stöd, men som mys-och-hemmamamma...
Nej, den tiden är definitivit förbi har jag insett detta året.

Jag är inte viktig på det sättet för honom längre och jag har bestämt mig för att köra hårt i mitt hantverk, men även utveckla mig inom ett nygammalt fast annat område.
Jag känner att jag hinner med det och att jag har lust att testa på, kanske extraknäcka.

Jag har bara sagt det till en enda person VAD jag ska göra och det är Klokboken.
Jag återkommer om jag får den där praoen som jag själv ansökt om, på om jag får säga det själv:
Väldigt övertygande sätt!

 

Jag har så många järn i elden så hälften vore nog, men allt som är kul...

Berikar livet!
Eller hur?
Nu ska jag se klart Borgen, vi ses kanske senare.