Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Dom två "ordinarie", fast mycket DÖDA familjemedlemmarna...

God morgon!

Igår blev det inte så mycket mer bloggande för jag hann inte.
Och när jag väl hann, lite senare på kvällen...
Då orkade jag inte.

 

Nä, dessutom var jag jättetrött, så jag hoppade i sängen redan 20.30.

 

Jag och Milou gick i alla fall närmare en 7 km, lite mjukstart efter sjukdomen på promenerandet.

Dusch och sen fort iväg ner på stan och letade efter band, tyg-plysch-band, och letande efter lite annat också.
Kom hem vid 13-tiden och sen hjälpte jag mamma med ett kort till moster, och hade rimmstuga, klistrade och klippte.

 

Upp till mig, sydde lite, såg klart en film jag hyrt kvällen innan, men somnade ifrån...

 

 

... "The Paperboy" som INTE var någe bra alls.

Jag kan ge den - - tumme upp för brilljant skådespeleri av alla skådisar, men det är också allt!
Det var så mycket "runka-snack" och konstig dialog, en story som jag inte tyckte hängde ihop, samt att det var nästan som en väldigt dålig nybörjare skrivit manus.

 

Gillade den inte alls, och den kunde varit SÅ mycket bättre om manuset varit bra.
Skådisarna var som sagt jättebra bitvis, annars var den skit!

 

 

Så vart det mer systuga och sen gick vi ner och firade 73-åringen en trappa ner.
Det var supermysigt faktiskt, sitta i mammas matsal, det har jag inte gjort sen...?
Ja, jag kommer inte ens ihåg, det blir ju mest middagar här uppe vid oss.

 

Men ordningen vid matbordet kändes fel.
Jag och mamma satt på våra "ordinarie" platser, sonen satt på min mormors plats och sambon satt på pappas.
Det kändes helt fel.

Ja, det känns på något konstigt sätt som dom platserna skulle fyllas av två döda personer.

 

Jag gissar att det är för att tiden stått stilla nere vid mamma...
Då blir det FEL när inte dom två "ordinarie", fast mycket döda, familjemedlemmarna sitter på sina platser.

Och sen att att varit döda i år och da´r, det spelar ingen roll.

För det jag ser i min skalle liksom, det ser jag.

 

Sonen höll nämligen på att sätta sig på min plats, och jag protesterade direkt högljutt och sa:
NEJ, där kan du inte sitta, det är MIN plats!!!
Och sonen replikerade:
"Din plats, vadå, skärp dig..."

- NEJ, det är min plats, du får sitta DÄR (sade den autistiska Frk Österholm), och så pekade jag på mormors plats.

 

När så sambon höll på och sätta sig på morsans plats...
Fick han samma "åthutning", "Nej, det där är MIN plats", sa mamma och så fick han sätta sig på pappas plats.

 

Gud så...

Knäppt.

Slutet gott, allting gott, sen åt vi, det blev söndagsmiddag och en massa prat.

 

Väl uppe igen så blev det systuga blandat med tv, och sen orkade jag inte sitta upprätt runt 20.30- tiden så jag gick och la mig.

Såg film på vår filmkanal...

 

 

... och eftersom BOKEN var något av det bästa jag läst, kan jag säga att filmen faktiskt inte kom så långt efter.

Alltså boken handlar ju om en mammas tillbakablick på sin sons uppväxt, hennes känslor och han i slutändan blir en massmördare.

Den är fruktansvärt välskriven och drabbande.

Jag slukläste den och grät.

Det går ju aldrig att göra en film som gör boken rättvisa, och boken är ju späckad med dialog, känslor, tankar...
Men filmen var bra.
Faktiskt helt okej för att försöka följa den späckade boken.

 

Jag ger den:

    - tummar upp för filmversionen av boken, men boken är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ mycket bättre.

Ja, sen somnade jag.

 

Och denna dagen ska jag ägna åt hemarbete till att börja med.

Lite tvätt och städ, jag ska köpa plyschband tvärs över gatan i syaffären, sy klart dom två "sjögröna" fleecekoftorna jag jobbat på.
Och orkar jag så blir det hundpromenad på eftermiddagen.

Men...
Jag har faktiskt lite ont i kroppen, jag är lite rädd att förkylningen ska ta fart igen, och det vill jag verkligen inte.
Jag känner mig lite seg, så jag tar det "lite lugnt" här hemma istället.

Dock ska jag börja med något supertråkigt...
Betala räkningar.

Vi ses senare!