Så vart han 13...
Han tänkte väl att det var bäst att jag fick hållas eftersom han tänkte att han ville ha sina födelsedags presenter när han kommer hit.
Hej-hej-cyniska-mamman
Ja, jag vet att jag klagar rätt mycket på det just nu, men anväder man sina två ben mycket och rör på sig utan bil...
Då härsknar man faktiskt till nu alltså.
"Det blir bara värre för varje år. Vägdammet. Herre Gud, det ligger som ett grått hälsovådligt moln över stan. Man kan knappt andas och ögonen svider. Har man dessutom kolesterolvärde som en pensionerad sumobrottare och känsliga slemhinnor så krymper livslängden i rask takt. Om man inte har vett att fly till Thailand eller Maldiverna förstås.
På väg till Ica-Maxi såg vi på långt håll rökmolnet över parkeringen. Påminde om en lycklig dag i indianbyn när Zeb Macahan är hedersgäst och en nyfälld bisonoxe ligger på grillen. Ett dussintal bilar hade fattat eld. Trodde vi. Icke, det rörde sig om en virvelvind som drog fram. Men det var inte det mest skrämmande, utan detta faktum att vi såg flera kolonner med förskolebarn som var ute och vandrade. Vilket jävlar tilltag att lufta telningarna när det knappt går att andas. Eller ska kidsen härdas?
Vad att göra? Finns det något bättre sätt än att dränka vägarna i vatten och låta sopmaskinerna gå dygnet runt? Finns det det så gör det. Om inte, så kör så dammet ryker. Vardag som heldag. Dygnet runt. Dyrt? Vad är det för snack, vad kostar inte dessa sjukdomar som blir följden av det ohälsosamma vägdammet? Jag är ingen vän av vägsalt. Men hellre lite rost under skärmarna än cancer i lungorna."
Nä, dags att dom skärper till sig, jag vill inte vara pudrad som en 1700-tals madam från topp till tå med vägdamm så fort jag sticker näsan utanför dörren.