Så vart han 13...

Så var det den 28 mars...
Och mammas/ MIN lille gulleplutt fyller 13!
 
 
Herregud, vart har tiden tagit vägen...?
Åren går så fort.
Där låg han på BB, 1 dag gammal och lite klämd på ena ögat.
I övrigt perfekt.
 
Idag gick jag direkt från jobbet och hem till sonens pappa och VÄCKTE sonen via telefonen, sen fick han gå upp och släppa in mig, han fick kramar, pussar och kramar igen av sin lilla mamma.
Han härdade ut.
Han tänkte väl att det var bäst att jag fick hållas eftersom han tänkte att han ville ha sina födelsedags presenter när han kommer hit.
Hej-hej-cyniska-mamman 
 
Annons i tidningen fick han också.
Ja, 13 år, going on 14.
Önskar han var här idag, men det är han inte...
Vi får fira nästa vecka istället.
 
Hemma från jobbet och har frukostat.
Promenerade hem i dammet, host, host, UT OCH SOPA nu för f-n!!!!
Ja, jag vet att jag klagar rätt mycket på det just nu, men anväder man sina två ben mycket och rör på sig utan bil...
Då härsknar man faktiskt till nu alltså.
Det är så ofräscht och man kan inte direkt njuta av sina promenader när man måste ta sig igenom stan.
 
Tillåt mig lägga upp en bit ur Ingvar Anderssons krönika som jag skrattade gott åt och verkligen instämma...

"Det blir bara värre för varje år. Vägdammet. Herre Gud, det ligger som ett grått hälsovådligt moln över stan. Man kan knappt andas och ögonen svider. Har man dessutom kolesterolvärde som en pensionerad sumobrottare och känsliga slemhinnor så krymper livslängden i rask takt. Om man inte har vett att fly till Thailand eller Maldiverna förstås.

På väg till Ica-Maxi såg vi på långt håll rökmolnet över parkeringen. Påminde om en lycklig dag i indianbyn när Zeb Macahan är hedersgäst och en nyfälld bisonoxe ligger på grillen. Ett dussintal bilar hade fattat eld. Trodde vi. Icke, det rörde sig om en virvelvind som drog fram. Men det var inte det mest skrämmande, utan detta faktum att vi såg flera kolonner med förskolebarn som var ute och vandrade. Vilket jävlar tilltag att lufta telningarna när det knappt går att andas. Eller ska kidsen härdas?

Vad att göra? Finns det något bättre sätt än att dränka vägarna i vatten och låta sopmaskinerna gå dygnet runt? Finns det det så gör det. Om inte, så kör så dammet ryker. Vardag som heldag. Dygnet runt. Dyrt? Vad är det för snack, vad kostar inte dessa sjukdomar som blir följden av det ohälsosamma vägdammet? Jag är ingen vän av vägsalt. Men hellre lite rost under skärmarna än cancer i lungorna."


 
Jag gillade speciellt liknelsen till indianbyn på prärien och Zeb Macahan, fniss.
Nä, dags att dom skärper till sig, jag vill inte vara pudrad som en 1700-tals madam från topp till tå med vägdamm så fort jag sticker näsan utanför dörren.
 
 
Nu ska jag sätta fart här, vet inte vad dagen ger ännu, min kusin har ringt och vi får väl se vad eftermiddagen kan ge...
Men jag börjar med en dusch och rena kläder i alla fall.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0