Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Då är jag bara Madde-med-värken...

Tack gode gud....

 

Tack gode gud att jag ringde till kontoret redan i måndags och sa till att jag inte kunde kunde gå på den där utbildningen för det hade jag aldrig fixat idag.

Inte en chans.

Jag vill bokstavligen hugga/skära bort min vänstra sida från haklinjen ner till armhålan.
Oooooooooooont.

 

Och det lustiga är, att när jag väl kommer till jobbet som tex igår, så är värken så bortkopplad från min hjärna så den finns inte.
Jag kommer till jobbet och sköter mina arbetsuppgifter och har INGA PROBLEM för jag har totalt jobbfokus, och själva jobbet + värken går jättebra rent mentalt.

Men när jag sen går av, som idag...
Då är jag bara "Madde-med-värken".
Och eftersom jag haft sånt fokus på "att jobba" då är jag som en trasa idag.

Jag har moshjärna, tänk att försöka få in information i en moshjärna, det går inte!
Omöjligt.

 

Tack gode gud att sambon är i skolan!!!

Jag hade inte tålt att ha en människa här hemma idag.

Måndagen när han inte gick i skolan var i överkant att orka ha en människa i samma lägenhet som jag, idag slipper jag.

Tack gode gud att han går i skolan på fredag också, jag behöver hjänvila både idag och på fredag för att orka med jobbet, familjen och vänner i helgen.

 

Så har jag bestämt mig för att kontakta min läkare och se om man kan kolla upp min hormonnivå i kroppen.

 

Eftersom min värk är lite beroende av hur hög min hormonnivå faktiskt är i kroppen, vill jag se hur det står till med det i min kropp.

Inte för att jag TROR att jag kommit in i klimakteriet för jag har ingen hoppig mens, lite/för mycket mens, inga vallningar men...
Jag är ändå medelålders.

 

Jag är på väg åt ett håll vad gäller hormoner och jag tror faktiskt att min hormonnivå har sjunkit rätt rejält bara det senaste 1½ året.

För värken blir JÄTTEJOBBIG i nacken och armen så fort jag har mens, och lägger man då på allt det man faktiskt kroppsligt måste göra...
Då blir det tungt rent mentalt att ha värk.

 

Jag ska som sagt ta mig ett snack med min läkare om detta och inte för att jag egentligen VILL ta hormoner för jag är lite rädd för det där med cancerrapporter och annat kring det, men kolla upp kan man i alla fall.

Om det är en för stor risk för cancer är det väl bara att härda ut tills man verkligen kommer i klimakteriet, men annars kanske det är ett alternativ att slippa den värsta värken.

 

För som alla vet...

Starka mediciner och droger för att stävja detta är INTE min melodi.
Då är jag hellre en värkbomb och biter av huvuden av folk!!!!

So be it!

 

Nåväl, då blev det ytterligare ett inlägg om den här jävla värken, men när den bara maler på och maler på, då är det ju det som tar upp all ens tid.
Jag menar när det är så illa som det är nu.

Jag orkar inte/kan inte vara kreativ, jag kan ingenting.

Vi ses lite senare, nu måste jag vila min jävligt onda arm.