Du ska få 10 miljoner...

När jag vaknade här så kände jag ilskan och besvikelsen skölja över mig som en jättevåg igen...
Jag kan fortfarande inte fatta hur den här löjliga löneförhöjningen är möjlig.
 
Sonen sa till mig igår när jag gapat av mig och sen spottat och fräst som en galen rabiessmittad katt:

"Men ta´re chill mamma, jag lovar att när jag blir rik och berömd fotbollsspelare då ska du få 10 miljoner av mig...
Oroa dig inte."
(Kan du sätta fart och bli jätte-Zlatan-känd NU då???)
 
Gullungen.
 
I samma mening säger han:
"Men fyra hundra är väl ändå rätt bra...?"
- Nej, det är det verkligen inte.
Och så fick jag förklara det där med SKATTEN också, och att man får inte fyrahundra ens, det dras skatt på det också.
Det blir ju ingenting kvar, inte ens sexhundra hade varit "Okej" i löneförhöjning detta året.
(Då vet jag inte ens vad "taket" är iår, men det ska jag ta reda på det kan ni hoppa upp och sätta er på)
 
Varpå min 13-åring säger:
"Du, åk dit och ge dom fan!"
- No shit Sherlock.
Ledsen gubben, men det blev ingen lyxresa till Bahamas det här året heller, det bidde ingenting!
"Det är lugnt mamma, jag hade inte förväntat mig det heller!"

Och så skrattade vi.
Fast ändå skrattade jag med ett sting av vemod (du BORDE ha förväntat dig det).
 
Jepp, det här gott folk, det här är min verklighet.

Jag borde förmodligen veta bättre än att åka till kontoret idag när jag är förbannad, men den här gången kommer jag inte göra det.
Jag kan vara konkret fastän jag är förbannad.
Jag borde förmodligen veta bättre än att skriva av mig här om vad jag tycker om om min kränkande och pinsamma löneförhöjning i socialt media...
Det kan "få konsekvenser" nämligen.

Men vet ni vad:
Bring it on.
Nu är jag förbannad, nu är jag jag på krigsstigen och så här KRÄNKT som jag känner mig, det har jag inte gjort på år.

Desssutom kan jag säga att jag GRÄT när jag la mig igår, av ilska, av besvikelse, av värken som tilltagit pga min ilska och jag kände:
Är det här tacken?

Svar:
Tydligen.
 
Nu ska jag hoppa i duschen och släpa mig iväg till sjukgymnasten.
Sen...
Ja, fortsättning följer här på bloggen, ÄVEN OM DET KAN FÅ KONSEKVENSER.
Men som sagt:
Bring it on.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0