Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Bara pinsamt...

Uppe och himlen är PERFEKT klarblå.

Det var den när jag steg upp vid 06-tiden också.

Jag bara hoppas att den är lika perfekt klarblå när jag går av mitt jobbpass imorgon också.

Dock ser jag att det blåser ute...

Alltid något som är "minus" i alla fall.

 

Tittade på min/sonens Zlatan-tavla som jag började på igår och den blir bra.

Jag ställde den upp och kollade perspektivet och det var perfekt, det var bara mina ögon som svek mig i det skumma ljuset och att den låg ner när jag jobbade.
Den blir bra och jag gör klart den imorgon.

 

Dock mår inte min rygg speciellt bra av osköna positioner vid avskissning av tavlorna och att stå böjd över bord med "fel" höjd och måla.

Jag har ont.
Det får bli promenad till jobbet med cyklen om jag hinner, så jag kommer igång lite.

Förkylningen maler på, men blykepsen i skallen har lättat i alla fall så jag får väl säga som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta:
"Jag ser ljuset Jonathan, jag ser ljuset..."

Typ.

 

Så igår, sonen kom hit från sin far igen och skulle stanna över natten.
Han var nöjd med sin första fotbollstavla, men...

På nattakvisten när vi skulle gå och lägga oss brakade det loss, han gick in på Facebook och såg följande...

 

"Modersbolaget Österholm AB...
Har tydligen inte hängt med i utvecklingen som innebär att eldsprutande drakar och Yoda på väggen i pojkrummet är omodernt (läs mkt pinsamt) i en 13½ -årings värld.
Allt som hängde på väggarna i form av barnsliga saker MÅSTE BORT och tomt blev det, vad göra tänkte Modersbolaget då?

Jo, Modersbolaget Österholm AB har nu startat projekt:
"Pryda-dom-tomma-väggarna-med-något-annat-för-tomt-får-det-fan-inte-vara-kanske-fotbollsspelare-som-13½-åringen-gillar-typ"...
...och först ut blev den mycket bildsköne Christiano Ronaldo i en förenklad och målad form.
Så nu du SONENS NAMN får du inte ha tomma väggar längre!
Nästa spelare som är på gång i kluddarrummet blir "Le Grand Zlatan".

Modersbolaget Österholm AB funderar för övrigt på om inte hon ska måla en väldigt stor version av Hugh Jackman och hänga i sovrummet också, när jag ändå är igång menar jag...?
Jo, jag suger nog på den karamellen ett tag. "

 

Och så en bild på tavlan jag målade igår.

 

JAG som tyckte jag formulerat mig fyndigt för jag BRUKAR vara försiktig just på Fejan med dylikt och i princip bara är neutral jämfört med hur jag skriver här...
Fick en tonåring att gå i taket med den där texten!

Han blev vansinnig och att texten dessutom blivit länkad till hans sida, hujedanemej...
"Modersbolaget Österholm AB" TÄNKTE INTE SÅ LÅNGT som näsan räckte.

Jag hade enligt sonen trampat i det största klaveret ever och jag hade gjort bort honom inför typ "hela Solbergaskolan".

Om jag nu bara lagt upp det på min sida, utan att ha länkat till hans namn, FINE.

Men nu var ju han länkad och inblandad och jag hade ju skrivit att han hade haft eldsprutande drakar och Yoda på väggen, hur fan kunde jag...?

Ja.
Hur kunde jag?

 

Jag försökte försvara mig (jo, det gjorde jag) med att "läs texten ordentligt, jag skrev ju att du hade tomma väggar och att"...bla... bla...bla...
Jag talade för döva öron.
Jag kunde lika gärna ha pratat med en vägg och innerst inne kändes det inte bra tillslut.

 

Försvara sig inför en tonåring när man VET själv hur känsligt vissa saker kan vara i tonåren.

Jag tyckte jag var "lite kul" och hade tappat sonens tonårsperspektiv på vägen, sonen tyckte jag var körd.
Men hjälp...
Det man själv tycker är kul, är inte längre kul i en tonårings värld.

Han fick ju dåndimpen på restaurang Isola Bella i somras när vi offentligt hade prisutdelningar i soltävlingar, golftävlingar och skrattade vi inte lite för högt också...?
Jo, det gjorde vi och sonen ville gå hem.

Vi var alla pinsamma och jag fattade inte hur sånt han ALLTID tyckt varit kul, skulle har skrattat ihjäl sig åt för bara ett år sedan, inte var kul längre.

Bara pinsamt.

Det slutade i alla fall med att jag lovade att plocka bort texten som idag nu på morgonen från facebook och att jag kallade honom för "Gunilla Persson" (hahaha, revenge) och då replikerade han:
Ja, och du då, Maria Montazami...

Mmm, hellre Maria än Gunilla i alla fall, och så skrattade vi båda två.

 

Ja, jag försökte sätt mig in i en tonårings värld och se det pinsamma i den där texten och jag förstod honom litegrann.

Men den vuxna Madde tyckte bara att det var lite kul.
Jag får nog ta och tänka efter LITE MER innan jag slänger ur mig "fyndiga" texter i min egen smak nästa gång på Facebook.

 

Nu...

Jobbet.