Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Eller låta bli...

God morgon!

 

Uppe, inte död men VERKLIGEN INTE PIGG heller.
Försökte blogga lite på kvällskvisten igår men jag orkade inte, jag var helt sänkt.

Idag:

Täppt i näsan och snoren har börjat rinna, gissar att det är en förkylning som håller på att bryta ut.
Halsen är inte lika farligt sträv som igår utan bättre idag, alltid något.

Värst är huvudvärken faktiskt, den ligger som ett band "runt hjärnan" (känns det iaf som) och det hjälper inte direkt med alvedon och ipren konstigt nog.

Sov hela dagen igår, var vaken några timmar och sen har jag sovit hela natten som en stock.
Eller kanske snarare däckad.

Väck.

 

Ute är det jättevarmt.
Inte så att jag mår dåligt över det...
Jo.
Ska se om jag inte kan ligga ute en liten stund idag, bara lite.

Gah...
Eller låta bli.

Det var som jag sa till bästisen i telefon igår:

Om detta med att bli risig skulle varit i mörka november så hade ju det varit "mer okej" och bädda ner sig en eller två dagar i sängen, men nu...
Värme, sol.

Då vill man ju verkligen inte ligga inne.

En dag och jag har panik... som ni märker.

Men, men, det går ju över.

 

Tillskillnad från kvinnan som var på tv nyss, hon har cancer och ska dö.

Skriver testamente, sitter och planerar sig begravning med sina barn, skriver brev till sina barnbarn som hon aldrig kommer få träffas.

Tillskillnad från en jag känner vars mamma är döende i cancer och "hen" är inte ens i närheten, hen är i ett annat land.

Jag borde inte gnälla över en liten förkylning, nu fick jag mig fan-i-mig en liten tankeställare.

 

Ja, slut på gnällrutan, jag återkommer väl lite senare.