En riktig skitbok!
AV VILKEN ANLEDNING gjorde jag det i HÖGSOMMARVÄRME?
Ja, det kan man ju undra, jag höll på att dö i den stekande solen när jag cyklade iväg.
Eftersom jag är helt pank var Toftabussen inte att tänka på, det blev cykeln ner till Wisby Beach Club...
Herregud, jag har blivit en sån himla "pannsjis" (pensionär), vill ha ALLA bekvämligheter nära!
Det började med att jag bad dom att passa min väska medans jag gick och badade, vilket dom gjorde.
Varmt som tusan var det så man var tvungen att ligga där det fläktade, varmt i havet, när jag cyklade hem igenom stan var stan full med folk.
Verkar vara LITE turister kvar ändå, Stora Torget var det väldigt mycket folk på.
När jag sen kom hem efter hundpromenaden vid 18.30 då var det 24.5 grad och jag toksvettades efter språngmarschen runt muren.
"Jag har pratat mig varm om Mons Kallentoft vid flera tillfällen, senast i P3 Populär när vi pratade sommarläsning. Och hans nya deckare ”Sommardöden” är precis lika fin som den förra! Det där vackra språket han har. Jag tycker det är så fint även om det inte alltid passar, jag tänker (…) främst på de partier i boken där han skriver om just romankaraktärernas tankar. Mina tankar är sällan så vackra och välformulerade men kanske är det annat med kvinnliga poliser i Linköping, vad vet jag. Hursom, språket är en av de stora styrkorna med den här boken. Det och en bra och på något sätt känslosam (trots genren) historia.
Liksom i ”Midvinterblod” är det Malin Fors, polis i Linköping som är huvudpersonen. Och hon är väl lite sådär trasig som poliser är mest, kanske drar en tequila för mycket, kanske inte kan hantera kärleksrelationer, kanske har tonårsbarn och så vidare. Och denna varma sommar går en seriemördare lös, en som ger sig på tonårstjejer runt om i staden och det är aldrig roligt med seriemördare. Det är en spännande intrig med en upplösning som också liknar den i den förra boken. Jag tänker på det här med att det är våra upplevelser och minnen som formar oss till de personer vi så småningom blir och de handlingar vi utför.
Fint så! MEN, det finns alltid ett men och i det här fallet är det kursiveringen. Vi gör ju inte kursiveringar som bekant och även om det inte är mördaren som går runt och tänker kursiva tankar i Mons böcker utan istället offren så är det så förbannat irriterande. Det måste bli ett stopp på det här! Jag ska starta en facebookgrupp som heter Nej till kursiveringar i deckare, blir ni med?
I sammanhanget dock en petitess, läs den första som är en succé i pocket och läs sedan denna, det är finfin sommarläsning som jag påpekat för alla som velat och inte velat lyssna. Gör Mons i sommar, ni kommer inte ångra er."
Vad en del folk tycker på recensionsidor:
"Terrier:
Ju mer jag läste, desto mer irriterad blev jag tills jag slutligen kom på varför - riktigt tröttsamt språk i denna uppföljare till "Midvinterblod". Meningarna känns som brottstycken, flera meningar i följd med bara ett ord i, meningar som saknar bärande satsdelar som predikat osv gör att detta känns som ett språkligt, stilistiskt experiment och emellanåt mer för tankarna till böcker som "Ett öga rött" med den skillnaden att denna handling inte utspelar sig i något "förortsgetto" och därför känns helt malplacerat för en handling som uspelar sig på polisstation i Linköping med omnejd. Känns som att hamna i en isvak, språkligt sett, efter att precis ha avslutat Stäppvargen. Tyvärr kommer denna bok inte att bli färdigläst av detta skäl..."
En av de absolut sämsta böcker jag någonsin läst, all time!
Jag anser att författaren har svåra sexuella problem, jag blir rent av äcklad av honom!"
Hörde den som ljudbok och tyckte inte om den alls. Alldeles för jobbigt språk och för mycket svammel-prat utan handling."
Den får en rejäl tumme ner och skippa den här författaren.
Jag håller med den där signaturen "H" som skriver att författaren har svåra sexuella störningar, VERKLIGEN.
Jag tycker den var äcklig, jag tycker hans språk var URKASST, jag tycker det var en av dom sämsta böcker jag läst (lyssnat på) på länge.
Jag avverkar ju deckare på rad nu i sommar eftersom det är faktiskt mest deckare som finns på ljudböcker har jag märkt.
Jag har prickat in några treor, någon tvåa, men denna hamnar på MINUS rejält.
Nu är jag trött på sjuka massmördare som tävlar i pedofili-sjukheter mentalt instabila poliser som bara tänker på- eller har sex.
Eller författare som tror att vi läsare behöver det.
Seriöst, fram för lite mer sofistikerade och VÄLSKRIVNA deckare TACK.
Sophögen direkt för Mons Kallentoft för min del, vissa deckarförfattare har jag givit MINST två böcker innan jag dömt ut dom, Mons kommer jag aldrig mer läsa (eller lyssna på då).
P-U-N-K-T!
Dom där hasselnötsbruna ögonen, dooooom ögonen...
