Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Shit, shit, shit...

Fakta:

 

 

Fakta kan vara ganska CHOCKERANDE ibland kan jag meddela!

Fasen, ungen (förlåt, tonåringen) verkar växa minst 2 cm i månaden och nu är han 185 och nästan en halv.
Alltså...

Jag hänger inte med.
Nä, jag gör verkligen inte det, shit alltså.

 

Vi står brevid varandra i badrummet och jag bara ser i spegeln att han är så jäkla mycket längre än mig.
Och jag ser så liten ut.

Jag är liksom inte speciellt liten, jag är...

Lång.

Lång för att vara tjej.

Men brevid sonen blir jag bara liten.

 

Jag känner mig aldrig liten brevid sambon som är 183 eller 185-någonting, då känner jag mig nästan jämnlång och "stor".
Men när jag står brevid mitt eget barn ser jag bara PETITE ut.
Mini.
Pytte.
Och nu är det värre än någonsin.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen:
Det känns väldigt konstigt.
Overkligt.

Är den där långa saken verkligen min son och inte bortbyting, för sist jag såg honom var han väl bara 5 år... eller...?
(tjat, tjat varenda gång du skriver detta om hans längd)
Hm.

Vart ska detta sluta, han fyller 14 om en månad...

Om inte han blir MINST 195 cm innan han är 16 år då ska jag äta upp mina gamla gummistövlar, det LOVAR jag!
Återkommer lite senare när chocken lagt sig.