Den permanenta semestern...

"Happy feet 2" har varit det hetaste på tv ikväll.
Ja, det säger väl allt.

Behållningen var två små krillar som var himla skojsiga.
Försökte lista ut vilka rösterna tillhörde och gissade på allt från Sylvester Stallone till Mel Gibson...
Och så var det Brad Pitt och Matt Damon.
Se där, jag VISSTE väl att det var några jag kände till! 
 
Nu rullar Alex Schulman, det är underhållande, sen ska jag hoppa i säng.

Vanligt jobb imorgon.
Bara 14 arbetspass kvar, om det inte blir så att vi jobbar några pass extra.
Känns som en nedräkning inför semestern.
Den PERMANENTA semestern från det här jobbet.
Känns overkligt när man ser det i siffror.
 
Har haft nästan en hel dag för mig själv.
Sambon stack iväg på sitt vanliga helgjobb, le taxi, och jag tackade gud.
Inte för att just HAN stack iväg utan mer för att nu har den här känslan:
"JAG MÅSTE VARA FÖR MIG SJÄLV INNAN JAG BLIR GALEN", dykt upp igen.
 
Jag har varit så social så kroppen nästan skrek igår efter ensamhet.
Och idag fick jag den.
Jag, ensam i lägenheten, lycka, Bruno Mars som enda sällis ihop med sömnad, Milou och symaskiner.
PERFEKT.
Då har jag med andra ord blivit någelunda människa igen, kanske jag behöver söndagen också.

Känner mig i alla fall GRYMT nöjd med dagen, det har ni nog redan förstått.
Känner mig så upprymd.
 
Glömde skriva och summera där runt nyårsafton, att 2013 har varit det bästa året på länge.
Ja, minus nu att man blivit av med jobbet och kanske den "värkiga" hösten men det har varit ett så jävla bra år annars.
Ett kul år.
Jag hoppas 2014 blir lika kul.
Jag har nog aldrig skrattat så mycket som jag har gjort 2013 och sommaren 2013...
Ja, den skrattade jag så mycket så det var inte klokt, jag fick magmuskler av att inte göra något annat än att skratta.
 
Skulle ju ha bloggat om själva nyårsafton också kom jag nyss på, men det kom visst av sig pga den där tassen som blev skadad.
Jag kanske tar nya tag om någon dag vad gäller detta.

Nu ska jag ägna mig åt Alex här i min ensamhet.
Återkommer imorgon.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0