Lilla mamsen...

Vaknar av alarmet 07.30 idag.
Hade ställt klockan på 07.00 men när jag vaknade vid 04-tiden av djävulusisk värk i nacken och inte kunde somna om...
Då tillät jag mig själv att ställa fram den 30 minuter.
 
Jag är uppe i tid, skittrött av för dålig och orolig sömn, MEN...
Vid gott mod ändå!
 
Ingen idé att deppa ihop, jag vet ju vad det beror på:
Försök till stickning och slit-&-släp igår.
Ingen mer stickning (för vilken gång i ordningen) och inget mer slit-&-släp på ett tag.
 
Är klar med allt undanplock och snart ska jag köra igång här... nacken till trots.
En babyfleece ska jag slänga ihop och OM-OM-OM jag (nacken) orkar, då jobbar jag vidare på min velourkofta.
Det är inte så mycket kvar på den egentligen.
 
Så till min son, "Tonåringen".
Det där med ordning och reda på rummet...
När ska det inträffa?
Kommer det någonsin inträffa?
Har han inte fått någon av mina ordning- o-reda-gener?
 
Jag hyllar honom och understryker positiva utrop verkligen dom gånger han ser till att ha fixat till rummet varje morgon.
Men det är som om jag plockar och fixar varje dag, det ser fint och tidy ut ända tills han kommer hem från skolan, och sen kommer TORNADON och sveper igenom rummet på 3 sekunder blankt!
SWOOOSCH, så är allt huller om buller.

Rena kläder som han ångrade att han tagit på sig och så hamnar dom på golvet, smutsiga kläder som hamnar ihop med dom rena (man får lukta sig fram vilket som är rent eler smutsigt), smutsiga underkläder som hamnar i samma gamla hörn, skolböcker slängda på golvet, spel, kom-ihåg-lappar till spelen,
hjääääääääääälp.
 
Sonen säger:
Men stäng dörren så slipper du se mitt rum!!!
(å det bestämdaste säger han det)
Men se det kan inte lilla mamsen, för då är det precis som om lilla mamsens tvångssyndrom sätter in och hon/JAG bara MÅSTE städa upp.
"Måste-städa-upp-syndromet" som det även kallas, men sonen verkar å andra sidan lida av "Måste-stöka-ner-syndromet".
 
Vad är det för fel på var sak på sin plats...?
Lilla mamsen bara undrar.
Nu kör lilla mamsen igång!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Carita Liljendahl

Har haft en stökig tonåring i huset fastän hon inte var min dotter. Jag var själv sådan som inte höll världens bästa reda då jag var 12-16 år :-)
Inte är jag pedant i dag heller som 51-åring, men allt det där med att hålla ordning kommer i den mån det behövs ju äldre man blir, tror jag.
Skit i hörnen är inte kul, men en viss oreda klarar de flesta av.
Kramar till er!

Svar: Hej Carita! Nej, kanske inte, men TYVÄRR så hade/har jag en väldigt pedantiskt mamma och en väldigt, för att inte säga extremt pedantisk mormor SAMT väldigt många i min släkt som är pedantiska, pedantiska vänner...Så man är rätt färgad av sin omgivning om jag säger så ;)
Jag lärde mig i tidigt ålder att var sak har sin plats, och jag har försökt på ett positivt sätt överföra det på min son, utan framgång.
Kan bero på att han bor på två ställen och att han inte har samma krav hos sin far, eller att han bara helt enkelt inte bryr sig som jag gör.
Men, men, för min sinnesfrids skull så plockar jag. så kan man bara hoppas att allt tjat ger eko den dagen han ska bo helt själv och INTE har en mamma som plockar efter honom...
Och bara känner att han vill ha ordning. (jag ber till gud ;) ) Kram tillbaks!
Madde

2014-01-14 @ 18:04:44
URL: http://debutsky.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0