Vampyrspöket...

Hemma och nu går jag på min frivecka!
 
Skönt att komma in i värmen efter att ha cyklat i regn och kastvindar.
Nu:
Kaffe, GT, frukost, soffan och Malou på tv.
Lovely.
 
Idag ska jag hämta Lilla Sunshine på dagis och så ska vi väl...
Hitta på något KUL! 
Busa, leka, kanske bygga koja i köket eller nå´t...?
 
Som jag har längtat efter den där lilla sprallgöken, vi har ju inte lekt sen, ja, sen vi var på dop ihop samma dag som jag blev sjuk.
Fast då lekte vi inte förstås, då var vi ju som sagt på dop.
Nu ska vi hänga imorgon och på söndag och då ska vi gå på kalas till gudis (mitt första) som fyller 16.
Jag behöver lite kul nu när jag känner mig lite låg, tänka på annat än pengar och arbetslöshet.
 
Jag kan ju inte bara begrava mig i arbetsrummet, jag måste ju träffa folk också.
Jag ska träffa vänner i veckan och så ska jag...
Jobba.
Med annat hantverk skulle man TYP kunna säga.
 
Jag ser fram emot veckan och behöver lite positiv energi, det laddas med ungar.
I onsdags var jag faktiskt också barnvakt, till mitt senaste gudbarn.
Vi såg på Alfons, bäddade ner Pippi i sängen, mosade Lilla Gubben, drog dockan i vagnen samt att vi lekte att lilla spöket Laban var vampyr (lektanten skapade en modern variant av spöket Laban) och jagade Milou med pussar.
 
Milous ögon blev stora som tefat och såg bedjande på mig:
Rädda mig.
Men bestämde sig sen för att jaga gudbarnet och försöka slicka/pussa på henne istället.
Men då ville inte gudbarnet ha pussar och sprang iväg med Milou efter sig...
Tills hon ändrade sig och ville HA pussar, men då ville inte Milou.
Och så där höll dom på som ett eget litet "moment 22" i sitt egna lilla universum.
 
Läste på nattakvisten igår ut Kristian Gidlunds bok.
Jag ger den:

    -SORGLIGA tummar upp.
Som jag skrev sist, bland det bästa och mest berörande jag läst.
 
Ja, jag hoppas det blir en bra frivecka, en glad vecka.
Som jag startar upp i detta nu så jag hinner hämta sockersmulan i tid på dagis.
Vi ses senare och appropå BARN så kommer ju tonåringen tillbaka i boet idag.
 
Där blir det nog dock inte så att vi bygger koja i köket och leker vampyrspöken.
Snarare så är det väl någon som stänger in sig på sitt rum (som är som en kista möjligtvis för den bleke vampyr-spel-sonen) och måste trugas ut med någon muta för att umgås med sin väna moder.
För att snabbt återvända till kistan tills mörkret faller och han kan vistas ute igen.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0