Det kan nu skriva upp att jag är...

Så gott som ny...?
Det kan ni skriva upp att jag är!!!!
 
Underbar, underbar dag ute på Brissund idag...
 
 
Ja, man kan ta mig fan bli lyrisk för mindre.
Lite blåst som gav perfekt fläkt där vi låg, jag BADADE NATURLIGTVIS...
 
 
... och jag gissar på en badtemp på ca 18 grader.
Jag brukar vara rätt proffsig på att gissa rätt efter ååååååår av träning 
 
Vi, jag och sambon, var nästintill ensamma så när som en bekant med vänninna som låg någon meter bort.
Och någon obekant kvinna ytterligare meter bort, ja, det var det hele.
Nu ligger ju inte vi på "Stor-Brissund" utan på ett annat ställe (hemligt) och där ligger det ju aldrig en kotte 
På stora Brissund var det fullt med folk, tack men nej tack, där vill man inte vara.

Sola, byta några ord, sola, fika, bada, prata, sooooola, somna, fika igen, sola, bada och sen...
 
... solvarm vattenmelon till sen mellis vid 17-tiden!
Då var vi helt ensamma.
 
Och så blev det ett sista dopp, torka och sen hoppade jag i träningskläder och sambon släppte av mig vid Lullyhill.
När jag kom till Snäck fick jag en chock...
Vad har dom gjort?

Alltså jag har aldrig varit för att dom där omstridda villavagnarna ska bort, jag har tyckt att det varit helt okej.
Nu är Snäck helt öde, förstörda gräsmattor, stranden skövlad med stora sandberg, restaurangen stängd, alla stugor uppe på berget borta...
Nej, det såg rent ut sagt FÖRDJÄVLIGT UT!
Och dött.
Fy så hemskt, hela området är förstört.

Jag kommer faktiskt inte ihåg alla dessa turer om varför dom var tvungen att ta bort alla stugor och vagnar, men hur i hela världen skall dom kunna återställa detta OCH få dit turister igen?
Nej, detta var inte ett klokt beslut vem som än tog det.
 
Under min promenad in till stan och hem kom jag att tänka på ett samtal jag hade med två av mina bästisar häromkvällen.
Vi pratade om det där med att bo någon annanstans eller här på Gotland.
Så här tänker jag:
Man kan ta mycket ifrån mig, men aldrig Gotland.
 
När jag gick längs havet tänkte jag:
Jag må vara arbetslös, men jag är lycklig.
Jag må ha en hiskelig nackvärk just nu, men när jag går längs havet på denna vackra ö är jag lycklig.
Och det spelar faktiskt ingen roll om det är en höst, vinter eller vårdag, det behöver inte vara sommar, jag är lyckligt över allt detta vackra man omger sig med här.

Mina vänner, en bor i Stockholm och en kanske måste flytta uppåt några år för att plugga och dom verkar helt fine med det.
Men jag...
Aldrig.
Inte ett jobb, inte en hög lön, inte en skola, inte något skulle få mig att flytta härifrån.

Nej, om sambon skulle säga:
Nu vill jag flytta tillbaka till Skåne ett tag, kan vi bo där...?
"Okej", hade jag sagt, "tack för dom här åren det har varit bra!" och kanske gråtit en skvätt.

Mina vänner försökte pressa mig "Men om sonen flyttar, du kan ju flytta med några år tills han blir myndig" (det är tal om fotbollsgymnasium om några år nämligen).
Ja, jag hade gråtit FLODER, men flytta med...
Nej.
Jag skulle bli olycklig om jag var tvungen att flytta, jag skulle inte ens göra det för att vara nära mitt eget barn.
HÄLSA PÅ ofta, tvinga hem ungen hit ofta, självklart!!!!
Men flytta, aldrig.
 
Och det står ännu mer klart för mig under såna här dagar, för mig är inte skolor, jobb, eller pengar viktigt.
För mig är Gotland, havet och naturen viktigast.
Det är ju inte klokt, men det är faktiskt sant.
Man kan aldrig ta solen, havet och Gotland ur mig, för då har ni en deprimerad Madde.
Jag vet ärligt talat inte vad det är som gör att jag skulle välja bort allt, bara jag får stanna kvar här.

Bara när jag satt i brassestolen och åt min vattenmelon och tittade ut över det glittrande havet idag så ville jag gråta, gråta av lycka.
Det var så vackert så det gjorde ont i mig,

Jag försökte fantisera mig till någon vacker ö i Grekland som skulle vara likvärdig med Gotland, men nej... 
Inte ens i fantasin kan jag tänka mig bo någon annanstans.
Jag sitter baske mig fast i kalkstenen här och så lär det förbli.

Nu ska det bli ett lika bra slut som dagen varit:
Vi ska fortsätt se "House of cards" och jag ska äta resten av mitt godis från igår 
Hurra!
Vi ses imorgon igen.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0