Inte kul att vara jag idag...

Idag är det INTE kul att vara jag.
Det kanske blir roligare att vara jag framöver, men just idag känns det riktigt surt!
Varför, ja, det är jag för trött att berätta om just nu, men jag lovar att berätta imorgonbitti det första jag gör.
 
Jag har sytt, och projekt 1 & 2 gick fintfint, projekt 3...
Nej, det gick åt pipsvängen direkt.
Eller inte direkt, jag hade nästan sytt klart byxorna när jag upptäcker att tyget är för tunt för själva modellen och nålen rispar sönder tyget.
Det var bara att kassera hela rasket och så får jag börja om från början, med nytt tyg och nytt förslag till den som ska... hm... få dom.
 
Nu var det ju INTE det som var surast på den här dagen, men det bidrog ju inte till något bra avslut direkt.
Det som dock blev en succé idag var...
 
 
 
... en perfekt ost & skinkpaj!
 
Jag har gjort många pajer i mitt liv, både söta efterrättspajer och matpajer, men jag har faktiskt aldrig lyckats få till en sådan här PERFEKT ost & skinkpaj!
Först fick jag till en perfekt pajbotten som faktiskt blev precis lagom tunn, den var verkligen perfekt kavlad.
INTE OFTA det händer, trots att man är van kavlare (fniss).
Sen blev själva pajen också då som sagt perfekt, himla många perfekt, perfekt, perfekt här.

Hemligheten idag var nog att det blev mer ost än när jag gjort den förut, tre sorter närmare bestämt.
Största delen prästost som var exakt 3 dl som det stod att det skulle vara i receptet, sen 1 dl mozzarella och så ytterligare en riven skalk jag hade i frysen av västerbottenost.
Lägg av så god den blev, en riktig pangsuccé tyckte kockan!

Det var bara jag och sonen hemma idag och jag åt 1/4 del av pajen, sonen...
Ja, han åt resterande 3/4 delar!
 
Eh, ja, jag trodde det skulle bli kvar lite till en portion att frysa in nu när sambon var borta, men nix, SLURP sa´re och så var hela pajen borta.
Jaja, huvudsaken att det dög, när han gnäller på maten som serveras är det ju som bekant inte kul!
Och nu måste jag hoppa i sängen, jag är dödstrött.
Vi ses imorgon igen och då ska jag berätta varför jag i princip GRÅTER BLOD ikväll, en cliffhanger som heter duga.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0