Underkänt av överste syfröken Madde...

idag var jag på bibblan och kom hem med...
 
 
 
... och det blev en salig blandning av böcker!
Nyfiknast är jag på Bob Hansson som en gång i tiden var en svår och himla töntig (läs: löjligt pretentiös) författare/poet.
 
Men på senare år när han bla varit med i Babel, intervjuprogram, hemma hos repotage och Bob har gått från "svår poet" till en himla KUL och humoristisk poet/författare, han har kanske mognat.
Eller så har han kanske jämt varit sådan men aldrig visat den utåt, kanske just pga sin image.
Ja, så den boken ser jag framemot att lyssna på, men idag började jag med boken överst i högen:
"Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutom dig" av Mark Levengood, läst av författaren själv.
 
Och denne UNDERBARE MAN Mark...
Som jag önskat att han var hetro och att vi var gifta, ja, det har nog förmodligen hela skandinaviens kvinnor, som vi hade fått skratta ihop med denna snälla och roliga man.
Dag ut och dag in.
Denna lilla korta pärla var endast på 3 skivor och har bjudit på mycket munterhet här i köket idag vill jag lova.

Vid ett tillfälle när han berättar om när saker kan vara rätt att säga vid rätt tillfälle och tex att det är helt rätt att säga "Hej jag heter Stefan och jag är alkoholist" på ett AA-möte och då möts man av respekt, styrka och mod.
Medans samma mening "Hej jag heter Stefan och är alkoholist och välkommen ombord på denna boeing 370 som skall ta oss till..." är helt fel och möts med STOR skepsis och lite till!

Ja, just detta lilla kåseri i sin helhet fick mig att sprutlackera diskhon med saft.
Det var bara TUR att jag stod just där och drack, annars hade det slutat illa för köket.
Gapskratt på sina icke så få ställen, och det är mycket släkt till Mark inblandat i vanlig ordning, och väldigt kul.
Han är såååå underbar, och jag lånade faktiskt två Mark-böcker.
Eftersom den redan är utlyssnad ger jag den:
 - skratt-tummar upp!
 
Vidare gick jag en snabbis till bästisen som erbjöd mig lite hemmagjord skagenröra (som maken hade gjort) med handpillade räkor att ta med hem, som var så jävla god så ni anar inte.
När jag sedan kom hem och smakade den bestämde jag mig direkt:
Det får bli lunch, så det blev tunnbrödsrulle med röran i och kaffe på det!
 
 
Asgott, jag kan vara liiite känslig för majonäsiga matvaror, inte för att jag inte tycker om det, utan snarare för att man blir lite lätt illamående efter ett tag samt att jag blir kass i magen av allt fett.
Detta, noll illamående och kass mage, jag måste ha receptet!
 
Fått en fyndat tyg på nätet, endast en ½ meter men jag lägger den till samlingen...
 
 
Sen sydde jag klart en klänning ni sett förut...
 
 
... började på ett par barnbyxor i storlek 116...
 
 
... och hann få på den mörklila mudden upptill, sen gav nacken upp och jag var tvungen att sluta pronto!
 
 
 
Och på eftermiddagen fick jag besök av... låt oss säga en "hemlig vän" så att ingen känner sig utpekad.
Och då tänker jag mest på syfröken.
 
Den hemliga vännen går i skolan och hade "projekt klänning" som hen, okej hon, behövde hjälp med.
Och jag säger bara en sak...
Den där SYFRÖKEN som min hemliga vän har, borde omedelbums gå i pension eller söka nytt jobb denna  tid hon har kvar!
 
Ja, min vän hade valt ut en klänning hon skulle sy, LITE trixig modell för en lite ovan sömmerska á la skolungdom OM man då inte sytt mycket.
Bara där borde syfröken lotsat in i något liknande men enklare, men icke.
Sen kunde jag bara radda upp misstagen och felen som begåtts, det var sömmar som inte var så tjusiga, men med skolsymaskiner och så sånt tyg som skulle vara i klänningen, eller valts till klänningen...
Även där borde syfröken kanske lagt in en passus om "Nja, kanske du borde välja... istället".
 
Det var ett överstycke upptill som syfröken själv tydligen varit inblandat i och sytt på, min vän sa uttryckligen att det var för litet till syfröken, "NEJ DÅ, det blir perfekt" hade "Syf" sagt, "Nej det är för litet" stod vännen på sig, "Inte då" sa "Syf".
Idag när vi skulle ta itu med klänningen och jag skulle hjälpa min vän, tja, det diffade mellan tummen och pekfingret 5-10 cm i omfång på överstycket.
Hur tänkte "Syf" där?
Skulle vi sy in en kil då eller...? (not)

Ja, jisses, sen var det inte rätt tänkt med kjolen/underdelen heller vad gällde att en spets skulle på IHOP med framstycket.
Sen räckte inte heller spetsen ens till framstycket.
Dom hade dessutom inte kollat hur mönstret gick i spetsen så istället för att få blommorna fint uppåt, gick dom på snedden, "Syf, var var du att guida i det hela?

Det var bara att skrota hela klänningen TRIST NOG, men det fanns inte så mycket vi kunde rädda där.
Jag frågade innan om något betyg hängde på den där klänningen, men det hade hon redan fått och jag kan bara säga så här:
Syfröken på berörd skola får UNDERKÄNT av överste Syfröken Madde!
Med råge dessutom.
 
Jag borde kanske bli syfröken, fällde jag ett eget omdöme till min hemliga vän.
Ja, det borde du verkligen, sa min vän (kanske något tvekande dock, neeeeeej då, hon höll med).

Hm, ja, kanske en ny karriär, men då måste man ju plugga en himla massa URTRISTA ämnen bara för att lära ut ett ämne som man kan och tycker är kul och kan.
Det är inte som förr, bara valsa in i ett klassrum och kunna ett ämne, nej här ska man ha hela skiten inpluggat...
Inget för en trög tant som mig i min ålder.
Hm, fast nu när jag tänker efter, kanske mattelärare kombinerat med syslöjd hade varit något, jag som knappt kan räkna ut 1+1 utan miniräknare!
HAHAHAHAHA...
 
Nu ska jag sova, vi ses imorgon igen.
Tack för idag!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0