Det där med arbetsförmedlingen...

God morgon!
Strålande sol ute men blåsigt och inte så varmt, inte när jag var ute förut i alla fall.
Det blir nog en tur INNANFÖR muren idag, så vi inte blåser bort.
 
Alltså jag känner mig inte så himla mycket på hugget idag.
Imorgon stundar min inskrivning på arbtesförmedlingen och ja...
Jag har redan haft ett samtal med en person där som gällde "att gå kurs" och fick ett så otrevligt bemötande att jag känner redan nu att jag är taggad till passiv aggressivitet.
 
Jag såg nämligen i tidningen att det startar upp en kurs, "Starta eget kurs", redan på onsdag på Almi och tänkte att:
Arbetslös på måndag -> börja kurs på onsdag!
Klappat och klart liksom!!!!
 
Men inte då.
Jag fick till svar att här skulle jag nu inte gå händelserna i förväg och typ  innan jag ens på pappret är arbetslös.
Samt "att det här med att bli arbetslös är en lååång process innan man i praktiken kan få göra något."
????????
Okej?
Detta var då i torsdags, och jag blev väldigt paff av det dryga bemötandet men fann mig rätt snabbt och fortsatte tala för min sak ÄVEN OM JAG PÅ PAPPRET inte ännu är arbetslös.

Framförhållning är väl ändå bra tyckte jag och man ville ju inte missa en chans om den nu ges redan på onsdag.
Och blev ytterligare bemött med "komma och kräva en massa" var ingen idé på en torsdag när jag inte är arbetslös.... bla...bla... bla...
Ja, ni fattar.
 
Jag replikerade
"Du, jag tänkte inte ringa här och KRÄVA någonting, bara ha lite framåtanda och och vara lite kreativ.
Kanske få göra något istället för att gå hemma och dra.
Men du TACK FÖR INGENTING och hej då och ha en bra dag!"

Och så slängde jag på luren i örat på den sure arbtesförmedlaren och var LIKA SUR SJÄLV.
Vad är det för jävla bemötande och inställning?
Min bästis frågade när jag refereade samtalet:
"Presenterade du dig med ditt namn?"
Ja.
"Hahahahaha, bara att hoppas att du inte får samma arbetsförmedlare på måndag då..."
Ja, då kan jag väl i princip säga tjipp & hej isåfall.
 
Jag berättade detta när vi var på kalaset igår och min bästis släkting sa:
Du, nästa gång om något sånt här händer, vet du vad man ska göra då?
Nej, sa jag.
Jo, du ska inte bli sur tillbaka utan du ska säga så här:
"Du, vad var det nu du hette...paus... och vad heter din chef....paus..."
Och så ska man anteckna det och gå vidare med sånt.
Fint, will do.
 
Nu kanske personen ifråga bara hade en dålig dag, meeeeeen...
Det var ju inte så att jag ringde och var otrevlig i telefonen, jag bara hade en idé och tänkte att bäst att smida medans järnet är varmt.
Fast det ska man ju då tydligen inte göra.

På kvällsnyheterna såg sen jag och sambon om en annan arbetslös som typ konkat med sin cykelverstad.
Han hade skulder pga detta naturligtvis, ändå lånat 300000 av släktingar för att kunna ta någon form av körkort för att köra grävmaskin (han får ju då inte låna på banken eftersom han har konkat) och nu ville låna 5000 av arbetsförmedlingen till något sista kompletterande med tungt fordon-någonting och SEN...
Hade han ett jobb som stod och väntade!
 
Men på arbetsförmedlingen visade dom kalla handen och sa:
Han hade varit arbetslös för kort tid ( plus en jäkla massa dumt som man bara gapade när man hörde) och slutklämmen var:
Det finns fler jobb sen, då får han avvakta om han nu inte kan få fram pengar till det här sista han behöver.
 
JAHA...
Så det här att främja en arbetslös som faktiskt är så nära att få ett nytt jobb...
Det gör man inte.
Framåtanda göre sig icke besvär.
 
Nåväl.
Imorgon ska jag på arbetsförmedlingen och jag får väl se vad det ger.
Tisdag på arbetsintervju som jag tyvärr tror inte kommer funka som jag skrev sist pga av min nacke.
Jag känner redan nu MOMENT 22.
Håll tummarna.
Nu ska vi ut i solen.
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0