Den bara dog...

Vi startade hemifrån 07.15 och traskade iväg...
 
 
... på riktig långpromenad och var väl hemma igen till 09.
 
Egentligen skulle jag iväg på/i ett annat ärende när jag sen kom hem, men nu blev det inte av så då satte jag igång och förberedde middagsmaten så har jag det gjort till senare.
Plockade på det fram adventsstakar och pyntade upp lite i alla fall innan advent.

Hinner inte senare idag för då kommer Lilla Sunshine och skall sova här och imorgon skall jag hjälpa Syster J med lite... som jag så att säga KAN hjälpa henne med.
Och på SÖNDAG är det ju 1:a advent så då vill man ju inte hålla på och stimma runt och dra ner saker från vinden, då vill man ju bara vakna i ottan och softa.
 
Så skulle jag ta dagens andra kopp kaffe här efter duschen och lite sömnad och mitt i bryggningen bara dog kaffebryggaren och PANIK UPPSTOD!!!!
 
WTF, jag började mixtra, pilla, fippla och tillslut skaka kaffebryggaren, samtidigt som jag liksom halvskrek till den döda tingesten:
- KOM IGEN NU´RÅ!!!
 
Men kaffebryggaren, ville inte "komma igen" trots min omilda behandling.
Våld har väl inte fått någon att "Komma igen" i och för sig, men ibland kan man ju ha tur!
Dock inte jag.
 
Tur att man då bor i samma hus som sin egen mor, för kaffe var ytterst nödvändigt.
Rassel ner för trappen, vidare ner i källaren där morsan uppehöll sig i tvättsugan "Kan-jag-låna-din-kaffebryggare-vår-har-dött?"?
Visst sa morsan, in i hennes lägenhet och ta kaffebryggaren och när jag passerar källarsmutten och ska vidare upp i vår lägernhet igen hör jag:

- Kom ihåg adressen och FÖRSTÖR inte min kaffebryggare nu!

Ja...
Hon var väl bara tvungen.

DET är väl en av BAKSIDORNA att bo som vi gör i ett generationsboende, att det bara måste passas in en sådan där kommentar som är så himla onödig.
Mamma Carina FÖRMANAR sin "lilla" dotter som annars förmoligen inte kommer ihåg adressen samt har en stark vilja att slå sönder allt hon ser och tar i.
Jag hojtar då tillbaka (för JAG i min tur måste ju då "bara ge igen"):

- Jo´rå, jag ska låna den och tappa den i golvet och ha sönder den så fort jag bryggt mitt kaffe!
 
Madde-tonåring-typ-15-bast ger svar på tal, himla moget.
 
Nåja, slutet gott allting gott, jag bryggde mitt kaffe samt lämnade tillbaka kaffebryggaren i ett enda stycke.
Bra där lilla stumpan.
Nu skall jag sy igen, tjing.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0