Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag lyssnar på...

God morgon!

 

Ute öser regnet ner, jag ska...pyssla.
Se om jag får ihop den där tunikan, jag vill så gärna ha lyckats med det där egna mönstret baserat på min slaktade tunika.
Håll tummarna.

 

Just nu lyssnar jag på Mustafa Cans bok:
Tätt intill dagarna.

 

 

 

Alltså jag vet faktiskt inte om jag läst den där boken men när jag lyssnar på den så känner jag inte igen texten, MEN...
Det känns som om jag borde ha läst boken av någon konstig anledning.
Jag vet att jag åtminstone velat läsa den väldigt länge och ja, jag kan bara säga så här:
Vilken NERV det är i boken OCH att författaren läser själv.

 

Det handlar om Mustafas mamma och jag lyssnar nästan med gråten i halsen.

Kanske det är för att han läser boken själv och att det ger den en annan dimension än om man läst den själv.
Den är så fin.

Han skriver så vackert och han läser den SÅ BRA.

Jag vill verkligen puffa för att ni ska LYSSNA på den här boken, läsa javisst, men hellre lyssna.

Den får mig, som ändå aldrig haft en kramig reation till min mamma, springa ner och krama heme och säga att jag älskar henne.
Jag tror inte ens jag skulle klara av det utan att brista ut i gråt.

Alltså...
Man kan känna igen sig som barn och som mor själv i detta och mötet/väntan på döden.

Jag har aldrig "läst" eller lyssnat då på en sådan bok som träffar en sådan otrolig nerv i kroppen på en.
Och vad mycket som förblir osagt.

Jag säger i alla fall:
Läs, helst lyssna på den här UNDERBARA boken...

 

 

... den plockar fram både det ena och andra ifrån djupet på en.

Jag har inte en läst ut den men ger den...

- mycket väl värda tummar upp!

 

Dags för pyssel, vi ses senare med resultatrt av tunikan!