Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Då vill man dansa hambo och jubla...

När det klaffar...

Då vill man dansa hambo och jubla!

 

Dagen idag har varit jättekul, först var det Chifen och vi var glada att träffas efter en veckas uppehåll och på det skulle jag rösta.
Det höll på att bli total katastrof... minst sagt.

 

Jag svischar in, tar en kölapp på posten, springer fram och rycker åt mig lappar till det jag ska rösta på och kötiden är kort, därav att jag "rycker" åt mig lappar och kuvert.

När det så är min tur är jag måttligt förvirrad på VEM jag ska rösta på i kommun/personvalet med ser så min gamla klasskompis tillika facebook-kompis på valsedeln för sossarna, så jag KOMPIS-RÖSTAR helt enkelt.

När jag så ser att kvinnan på posten tittar på min andra valsedel till riksdagen samtidigt som hon snörper på munnen när jag ska stoppa ner den i kuvertet...

Då ser jag att jag har snappat åt mig SVERIGEDEMOKRATERNA och INTE SOCIALDEMOKRATERNA!!!!

Demokrat som demokrat eller?
Knappast.

Åh herregud, jag kan bara säga att jag hade fortfarande mina solbrillor på mig när jag snappade åt mig lapparna och med solbrillor dessutom närsynt = Stenblind.

 

Jag utbrister:
Men NEJ, vänta, jag ska inte rösta på dom där idioterna, det blev fel, det ska ju vara socialdemokraterna såklart, säger jag.
Kvinnan bakom kassan bistår mig med RÄTT LAPP och jag skickar iväg Stefan Löfven for president.
Eller statsminister i alla fall.

 

Men tänk om jag skickat iväg den där Tårt-generalen som "inte är rasist", fy fan.

Sen hände en väldigt rolig sak...
Efter en snabbis på ÖB så skulle jag till tygaffären för att köpa innerfoder till klänningen, den ska egentligen inte sys med innerfoder, men slutresultatet kommer bli finare för när man tex syr runda former måste man ju göra hack i tyget för att få det "böjligt utan knöl och rakt" och då blir det inte fint utan innerfoder så...
Jag bestämde mig för att fixa fodertyg IFALL om jag får för mig att jag ska sälja den, då måste finishen vara flott!

In stegar jag i affären och står helt plötsligt och filosoferar bland trikåtygerna när en ung man i väldigt unisex utstyrsel kommer fram till mig.
Han hade grönt, lockigt hår med rakade sidor, smink, svart nagelack, kjol och någon typ av sönderklippt skjorta samt kängor.

Killen frågar om jag kan hjälpa honom, han är konstnär, skall för första gången sy och skall göra ett fotokonstverk där han skall skapa utsyrseln själv och han hade en skiss med visionen nerritad á la...
Ja, inte bra ritad MEN när vi pratade och ihop med skissen förstod jag precis hans vision och visade honom vart dom tygerna var han var ute efter.

Vi klickade rent visuellt i hans mentala version av hans kommande konstverk och han fick inte bara anvisningar vart tygerna han sökte fanns...
Han fick även lite tips och trix i annat!
Vi stod där och hade trevligt i gott och väl 45 innan vi sa "Hej då" och jag även "Lycka till" till honom.

Sen gick jag hem glad ihågen och kände mig peppad av det där trevliga mötet... utan att ha köpt fodertyg.
Eh fint.
Jag glömde HELT bort mitt eget ärende och fick efter att ha sytt framstycket till klänningen gå tillbaka och göra mitt ärende.

 

Och idag har jag åstakommit fram och bakstycke till klänningen, nu fotade jag bara när jag nålat på framstycket på dockan ihop med kjolen...

 

 

 

 

På bild nummer två har en av knappnålarna släppt lite i sidan till höger men det fick gå, jag har i alla fall inte sytt dåligt, det är mycket viktigt att jag påpekar det! 

 

Och när jag nu kommit så här långt och fått till livet också och såg liv och kjol ihop...
Då bara ÄLSKAR jag tyget igen!

Det är kanske lite för pro-american och ungdomligt, men jag visste väl när jag såg MIN VISION av denna klänningen från början att tyget skulle bli riktigt snygg ändå.
Ja, jag riktigt jublade och ville dansa hambo inombords.
Jag bara stendiggar klänningen och kommer behålla den, om inte annat så spar jag den tills jag fått färg på kroppen tills nästa sommar och kan använda den då.

Det var min dag det, den har varit väldigt kul och jag känner mig på väldigt gott humör.
Vi ses imorgon igen men innan jag slutar för idag vill jag bara skriva att en "typ" av sådan här klänning har jag inte sytt sedan jag var mycket ung.
Det är ca 28-29-30 år sedan och TÄNK vad mycket man kan spara i reptilhjärnan.
En gång inlärt, alltid inlärt.
Me like.