Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Fårö 3/9-14

Detta kanske blir mitt sista bloggande på den här datorn.

 

Jag spillde precis en hel kopp kaffe över halva datorn och var tvungen att snabbt tippa ut det på ullmattan under för att FÖRHOPPNINGSVIS rädda datorn.

Den funkar fortfarande, jag sög upp det med dasspapper och sen har sambon stått och fönat datorn med en fön för att snabbt torka den.
Och sen sanera mattan, tack gode gud återigen att man har en ullamatta, den suger NOLL-

 

Som sagt, datorn funkar fortfarande, den var på när det hände, men...
Vi får väl se vad som händer när den varit avstängd.
Vi får be till gud att den fortsätter gå annars blir det katastrof.

 

Så till igår...

 

Vi var på Fårö HELA DAGEN och vi var på ett ställe jag inte varit sen jag var typ 12.
Vi var nämligen Skala sand.

 

 

 

 

 

 

Och jag skall vara ärlig, det var inte utan att det faktiskt blev lite känslosamt när jag och sambon gick från Skalahauar (tror jag det heter) i ena änden av stranden där vi låg, till ORMBERGET...

 

 

 ... på andra sidan av stranden.

 

"Ormberget" når man om man åker ner via Ava-eken och dit åkte vi varje år på vår årliga Fårö-utflykt med släkten.
Det var den DÅ årliga traditionen, nu har vi Björkisfesten, då hade vi Skala och Ormberget.

Ormberget fick sitt namn av att vi ett år upptäckte en snok i vattnet och mamma fick spelet direkt och skrek som en stucken gris.

Ja, ormen var inte ens i närheten av henne, och vi andra tyckte det var JÄTTEHÄFTIGT med en vattensnok, men det tyckte inte mamma som flyttade bort på sandstranden.

 

Och grejen är, jag fick tårar i ögonen när jag klättrade runt där på stenarna.

 

 

 

Minnesbilder från när man var där flashade förbi, när vi leket pirater och Robinson Cruse på dom där stenblocken, svartvinbärsaft, grillad korv, när pappa slängde en manet på mig på stranden och jag tar maneten och saftar i för kung och fosterland, pappa duckar och jag träffar en vilt främmande människa, när pappa hade "parkerat" på en sten med "mercan" och det tog TID innan vi kom iväg hem, när mormor satt på en trädgårdsstol som släktens matriark och överblickade oss alla OCH FRAMFÖRALLT när jag såg det här så var det så det snörpte ihop i strupen...

 

 

Ja, då kunde jag verkligen se hela "Camp Larsson" sitta utspridda på dom där klipphyllorna, både vi som ännu lever och dom som inte finns med oss mer och jag tänkte:
Vart har tiden tagit vägen?

 

Jag var glad att jag klättrade runt där själv och sambon var kvar på sandstranden i början av stenblocken och fick den där lilla stunden att minnas för mig själv.
Men vad konstigt det kändes...
Som ett helt annat liv.

 

Annars var dagen helt underbar.
23-24 grader i luften, lite vind men det var bara skönt så vi hade solläger både direkt på stranden och i en grop.
18-19 i havet, det var lite folk men vi hade ju stor strand att sprida ut oss på.
Sylvis döttrar hade inte öppet idag, bara helger nu i september, men dom hade självservering med kaffe, läsk, fryst bröd och bullar så vi köpte sockerbullar och bröd som faktiskt var nästan lika gott som det färska när det tinat.
Nästan, men inte riktigt.

 

Vi lämnade Skala vid 17-tiden och åkte sen till Langhammars...

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Finns det något blåare sken någonstans i hela värdlen än på Fårö?

Så här ska Fårö upplevas.
Eftersäsong, inga turister och nästan helt öde, sommarvarmt, vi gick liksom i sommarkläder utan jacka eller något klockan 18.30 bland alla raukarna och det var kav lugnt på denna sidan.
Folk satt visserligen längs vägen och hade picknickar ut mot havet, men dom var inte många.
Någon var ute med sin båt och åkte på det blåblåa havet.

Jag får ONT I MAGEN för jag hoppas jag kan få en dag till på Fårö detta året innan värmen försvinner.

En dag till, SEN är jag nöjd.

 

Dags och börja min dag här, ärenden, sy och Lilla Sunshine står på schemat.
Solen lyser, det är sommarvarmt men idag blir det ingen strand, DOCK blir det nog det imorgon efter min jobbintervju.
Skall vara lika fint IMORGON IGEN, så jag kanske hoppar av bussen på Björkis eller Tofta imorgon.

Ha en bra dag idag.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är helt underbara bilder från Fårö!
Tänk så vackert det är där nu när det är lite tomt och ödsligt utan alla turisterna.
Kram, Ingrid