När jag nästan dog...

Hej folket!
 
Idag kändes det som en chock när jag vaknade, klockan var 10.00 PIP.
Det var ju inte så att jag somnade sent igår, men sover man inte natten innan gissar jag att kroppen behövde ta igen sömn, dock...
Fick jag en chock när jag såg på klockan.
 
Det var bara att stiga upp och ta tag i dagen, jag satt bara en halvtimme och sen satte jag igång med att skära ut tyg och börja sy ytterligare en...
 
 
.... blå fleecekofta.
 
På det blev det långpromenad, solen sken och det var jättevarmt ute.
När jag kom till början av Kärleksstigen gick solen i moln, jag som då varit inne i några timmar när solen sken från klarblå himmel blev SUR som ättika.
Jag borde gjort tvärtom, gått ut först och sytt sen, det blev ett jämntjockt molntäcke och jag gnissalde tänder.
 
När vi sen kom till kyrktrappen vid Domkyrkan tänkte jag att nu ska jag banne mig ge den där trappen en ordentligt omgång!
Minst tre gånger upp och ner (alltså 3 ggr upp och tre ner) skall jag fixa, småjoggandes,
 
Jag tog mig upp småjoggandes, i mitten av trappen höll jag på att dö.
Jag tog mig ner efter att ha nått toppen och sen GICK JAG som en MYCKET GAMMAL tant uppför igen och jag trodde på riktigt att jag skulle dö.
Hjärtat slog så hårt i bröstet så jag blev rädd, benen bar mig knappt framåt och jag tänkte:
Hur fan ska vi ta oss hem, jag orkar inte gå!!!

Jag stapplade verkligen vägen hem och tänkte att så långt som det var hem till huset från kyrktrappen, det har det aldrig varit.
Det brukar ta 10 minuter gåendes, det tog nog över en halvtimme idag och vägen kändes oändligt lång.

Hur dåligt tränad får man vara?
Kondis javisst, men då ska ni veta att när jag var riktigt tränad, då kunde jag fixa den där trappen mellan 7-10 ggr.
Nu, en gång upp med fart till halva och sen gåendes resten och väldigt sakta gåendes nästa gång uppåt och på det känna att man nästan får en hjärtattack.
PINSAMT!
 
Dags att skärpa till sig, detta skall jag träna riktigt mycket på, springa upp och ner i min egen trapp och sen öva som fan när jag passerar kyrktrappen nästa gång, detta var riktigt patetiskt.
Game is on.
När jag sen kom hem blev det mer sömnad, nu är ljuset för dåligt och då kan jag inte sy mer för dagen...
På den punkten HATAR jag hösten och vintern, det blir för mörk tidigt.
 
Nu ska den här bruden som är sämst tränad i hela världen säga good bye för idag, vi ses imorgon igen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0