Gässen som ångrade sig... kanske...?

Go´kväll.
 
Björkis idag...
 
 
Blåst, men vi låg i lä.
Lite moln när vi kom och sedan sprack det upp som en liten blå oas med moln runt omkring.
Moln och dåligt i stan tydligen och mot Klintehamn också, men där låg vi och hade det bra.
En liten tuss hit och dit fick vi stå ut med men det gjorde vi så gärna...
 
 
 
Man skulle kunna säga att jag liksom dök in i det blå!
 
Så till mamma, detta kära lilla ämne som återkommer lite då och då.
 
Alltså hon är välan ändå så rolig så det är inte klokt!
Jag fattar inte hur hennes hjärna funkar ibland, vi börjar med bilhistorien från häromdagen, vi var på väg hem från Björkis och följade scen utspelar sig i "Röda Faran"...

Morsan:
- Men herregud vilken luspudel, vad e´re för jäkla bil där framför, e´re en elbil eller?
Jag:
-Vet inte.

Morsan "Michael Schumacher" Österholm:
Jo det e´re, det e en elbil!
Jag har läst i tidningen förstår du att dom där jäkla elbilarna stoppar upp all trafik för att dom kör så jäkla sakta jämt och det stämmer ju, kolla, det stämmer!

Jag:
- Men den kör ju enligt hastighetsbegränsningen, hur kan den "stoppa upp trafiken" då?

Morsan Schumacher:
- Det spelar ingen roll om den kör enligt hastighetsbegränsningen för dom där bilarna GÖR DET ÄNDÅ serrö och se vad sakta det går.

Jag:
MEN DEN KÖR JU ENLIGT HASTIGHETSBEGRÄNSNINGEN... hallåååååå.

Morsan Schumacher:
- Det spelar ingen roll om den gör det för den kör för sakta!

Jag i huvudet::
(Jag ger fan upp) ... och så stirrade jag ut mot skogen.
Om morsan Schumacher tycker att hon har en elbils-luspudel framför sig och då har hon det, PUNKT liksom.
 
Så till idag, det kom några gäss flygandes över himlen MOT SÖDER och ett kvackande från gässen hördes över den annars så tysta stranden.
 
Jag säger:
- Usch, nu närmar sig hösten när gässen flyger söderut.
Mamma:
- Mmmm...
 
Ca två timmar senare kommer ett nytt (?) gäng gäss kvackandes över himlen men dom flyger mot norr.
Mamma står upp och solar ryggen, tittar upp mot himlen på gässen och säger filosofiskt:
 
"Jaha, nu kommer gässen tillbaka, dom kanske ångrade sig och vände om!"
 
Jag dricker kaffe och börjar skratta så våldsamt så kaffe sprutar ut ur näsan.

- Mmmm, förmodligen är det ju SAMMA gäss också, och så skrattar jag ännu mer.
 
Seriöst, det är synd att man inte är journalist för då hade jag skrivit kåserier om min mamma.
John Grogan hade sin hund Marley att skriva tokigheter om, Mark Levegood sin mamma och mormor och jag har min mamma.
 
Hon är en succé...
Utan att veta om det!
 
Dags att sy, vi ses imorgon igen.
 
 
 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0