Min kärlekshistoria...

Hej och go´kväll!
 
Vad har hänt idag då?
Jo...
 
 
... känner mig allt lite som en "Golden girl" idag.
 
Jag påbörjar från och med den 7 september en lärlingsutbildning via Komvux till att bli en fena på att sy!
En MER fena på att sy kanske jag skulle skriva.
 
Nu är det klappat och klart, känns ju såååååååå förbannat skönt och kul.
Våren i syateljén har varit kanon, nu fortsätter man på det spåret.
Obeskrivligt.
Jepp, minst sagt.
 
Efter Komvux stack jag och var med Chifen, efter det vart det bibblan på Korpen och jag kom hem med en massa nya ljudböcker men även vanliga böcker som bland annat denna...
 
... boken "Expeditionen, min kärlekshistoria".

Taget från Bokus...

Författaren och läkaren Bea Uusma har genom egen forskning och med ett starkt personligt engagemang kastat nytt ljus över denna tragiska polarexpedition.

Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen.
Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. Efter tre dagar nödlandar de på isen, sedan följer månader av vandring mot fast mark, dragandes på tunga slädar. Trettiotre år senare hittas expeditionsmedlemmarna på Vitön. Varför dog de, trots tillgång till varma kläder, matkonserver och gevär?

I Expeditionen. Min kärlekshistoria reser författaren och läkaren Bea Uusma i Arktis och till Nordpolen och letar efter sanningen om expeditionens öde.
 
Låter det lite torrt och trist?
Låt mig säga:
Tänk om!
 
Jag och mamma åkte ut i hettan (27 grader I stekande SKUGGAN idag) till Brissund...

 
... och jag tänkte att jag ger den väl en chans eftersom jag hört så mycket om den när den var ny.
Öppnade boken och sedan släppte jag den inte annat än när jag hoppade i plurret för ett dopp, jag sträckläste och hade läst ut 3/4 av hela boken på fyra timmar...
 
 
"Hårda killar med rimfrost i skägget", älskar´t.
Den är verkligen, verkligen skitbra.
 
 
 
 
En mycket fängslande bok och det där man lärde sig i skolan om Andreés ballongfärd tyckte man ju var öken...
Det tycker man dock inte som sagt nu, j
ätteintressant, läs, läs, läs, läs, läs, läs!!!!!
 
Ja och vid halv fyra lättade vi från Brissund för då drog det in moln.
Bra dag.
Har man något att klaga på?
Nej, det har man/ JAG inte.
 
Full fart framåt hörrni, äntligen!
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0