Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Hon är en Size 0...

God morgon folket!

 

Jag hann inte blogga någe mer igår för det gick verkligen I ETT här.

Det blev långpromenad med Milou, det var lite grått ute men vid havet var det helt underbart.

Stilla och skönt.
Inte en kotte var ute när jag och Milou var ute och gick så det blev koppellöst från Östergravar ner till Almedalen, det är lyx det.

 

När vi kom till havet satt vi på stranden ett tag och andades havsluft.

Havet läker, så är det bara.

 

Hem och hann med lite på morsans julklapp men vi kom ihop oss direkt...

 

 

Morsan valde velourtyg och färg eftersom det var hennes julklapp då såklart, och so far so good MEN...

När vi kom till det där med STORLEK igår då rök vi ihop direkt!

 

Jag har ju en mamma med en jättesnygg kropp för att vara 75.
Hon är smal och smärt men har ju ett probelm, hon tror att hon är större än vad hon är och vill gömma sig i tält!

 

Jag blir galen på det där beteendet, varför gå i flera nummer för stora kläder när hon kan ha vad som helst i klädväg.
Men nej...
I tajta kläder får morsan panik.

Hon är väl vad man i Hollywood skulle kalla en "SIZE 0" och som alla kvinnor DÄR skulle älska att ha.
Hon är väl Gotlands svar på Britt Ekland liksom.
Men hon är en Britt med fel på ögonen när hon tittar sig i spegeln.

 

Så skulle hon prova storlekar igår, prova mina tunikor och jag var på vippen att göra en fuling först, sy upp den i en mindre storlek och sen bara ge henne men då visste jag ju att då blir plagget inte använt.

Så kom hon upp, storlek 34 satt som gjuten men mamma ålade sig som en mask i tunikan och "Nej, den är för liten" påstod hon.

 

NEJ, sa jag, den sitter som en smäck, smiter åt över bysten (precis som den skall) och faller fint.
Morsan protesterade och sa att "Nej, jag vill ha större, det här känns inte bekvämt, den är för takjt" och så stod vi och stångade våra pannor blodiga verbalt mot varandra och jag VISSTE att det var en kamp jag skulle förlora.
Det går liksom bara inte, hon är omöjlig, ja så "VARDE TÄLT".

 

Mamma, en Size 0 envisade till sig en storlek 38.
Helt bedrövligt, den kommer se ut som en säck på henne och jag kommer få skämmas för dålig passform bara för att hon har så dålig självinsikt.

Hon borde passa på att visa upp sig innan hon lägger näsan i vädret, BASTA!

 

Så var det "Krullis" igår och när vi gick i samlad trupp till Södervärn för att se sonen spela sa sambon:
"Vänta, jag måste ta en bild, du skall gå på fotboll!!!!"
(Ha-ha-haaaa, jättekul)
Ja, (icke) fotbollsmorsan tog sig trots stenhårda träbänkar till Södervärn och såg sonen få silver...

 

 

Slutmatchen var jättespännande faktiskt, dom var väldigt jämna och hela publiken var mycket engagerade (så även jag FAKTISKT) och sonen tog väl inte "förlusten" så bra.
Men, men, silver var ju skitbra.

 

Sen blev det middagshandel och hem lagom till "Let´s Dance"!

 

Ja, vi hade väl i vanlig ordning inte tänka att se det, men det säger vi varje år, och iår var man bara tvungen att se LD för dom hade ju ett trumfkort och det kortet hette STENMARK!

Ja...
Dock blev min favortit Jonas Hallberg...

 

 

Vilket litet sprudlande lyckopiller han var, "rösta alla BABES" sa han, och jag hoppades att babesen skulle rösta.

 

Stenis var stel som en eldgaffel på dansgolvet.

Heja Stenis trots det.

 

Vidare till det där med livets berg-&-dalbana.
Det verkar som om det går upp igen.

(fast det är ju bra)
Jag har dock aldrig gillat när det går upp och ner vare sig det gäller berg-&-dalbanaor eller vågor på ett hav. 
Jag vill nog helst att havet skall vara kav lugnt och man bara kan klyva vattenytan med en båt och glida fram på vattnet i sakta mak.

OM NI FATTAR metaforen.

 

Vi ses ikväll, ha en bra lördag.