Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Jag är kär...

Bonjour mesdames et messieurs!

 

Oui, oui, här har man blivit lite franskinspirerad av att se "Coco, livet före Chanel" som gått på tvåan precis.

Nåväl, vi släpper det och går vidare med dagen här.

 

Promenaden med vovvarna blev LÅNG, nästan 2 ½ timme lång och jag...

 

... och löste världsproblemen med en av mina bästisar under tiden, eller löste VÅRA VÄRLDSPROBLEM kanske jag borde skriva.

 

Men det var underbart väder trots att det inte var sol, den kom fram när vi kom hem typiskt nog men det var skönt ute ändå.
Det är baske mig vårfeeling alltså och måtte inte snön komma nu eller i februari för då kräks jag, jag är så HIMLA GLAD att det är snöfritt.

 

Efter lite kaffe i soffan satte jag igång och ritade av och skar ut....

 

 

... tunika/klännings mönstret "från Amerikat" så det skall finnas klart när andan och tiden faller på att svänga ihop en.

 

Och så måste jag väl avslöja att jag ÄR KÄR!!!

Ja det är jag, så in i norden dssutom.
I Jonnie.

 

Alltså denne lille filur är en liten svårfångad kille som inte låter sig gullas med i onödan, det är ingen Milou inte som slänger sig på allt och alla och älskar folk om dom så skulle knivmörda henne eller hennes matte.

Nej, här har vi en reserverad liten herre som det tagit tid att vinna över och bli vän med, men nu kan vi med RÅGE säga att vi blivit kompisar.

 

Förra gången han var här var det första gången han ville gosa och KOM och gosade med mig frivilligt.
Den här helgen vill han inte sluta gosa och är som ett litet plåster, vart jag än går, dit går han, vad jag än gör sitter han och tittar på och går jag på toa då sitter han utanför och gnäller.
Vi har definitivt blivit kompisar och jag...
Är flockledaren!
(som vanligt)

 

Så här mysigt har vi det nu, han ligger och gosar på min hörga sida och Milou på min vänstra, härligt nog finns ingen konkurrens...

 

Dessutom lär han Milou att öppna/knuffa/buffa upp dörrar så dom har ju lite utbyte av varandra också liksom.

 

Nej att jag skulle gå och kära ner mig i en pudel det trodde jag dock aldrig.
Jag har aldrig gillat pudlar efter våra bortskämda skithundar så det var nog den sista rasen i hela universum (efter doberman och rottweiler, fast dom är jag ju rädd för rent rasmässigt) som jag skulle tro att jag skulle gilla.

 

Men det sa jag ju om min egen hund också för det var ju "en töntig Prinsessan Victoria hund", men tänk så det blev.
En URSÖT tönthund och nu en pudel-förälskelse på det!

 

Nu är ju dock tyvärr inte Jonnie min, men det går ju ann att låna honom och jag skrev till "A" som äger honom att om bebis och hund inte skulle gå ihop senare vid bebis-släpp, då vet hon vart hon kan höra av sig.
Och så hoppades jag att hon skall bli stor som en VAL snarast (sjyst kompis man är) så hon inte ska orka gå med honom lägre utan dumpa honom hos mig lite mer.

 

Nu skall jag se en film om popbandet INXS som var poppis under min ljuva ungdomstid och där sångaren tyvärr dog alldeles för tidigt.
Vi ses imorgon igen.