Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Är han så känd...?

Uppe med tuppen och om en liten stund skall jag sätta igång och sy.

 

Över till sonen...

 

Häromdagen pratade jag med en av mina kusiner angående ett formulär som skulle fyllas i för provspelning till Hammarby akademi.

Kusinen sa att jag måste skynda mig på, tiden är knapp.

 

Just den dagen hade jag inte tid att fixa formuläret för jag skulle iväg till jobbet, morgonen efter börjar jag leta innan jobbet men kammar noll.
Hittar inget formulär där det skall vara, tiden blir knapp innan duschen, jag tänker:
Äh va fan, jag skriver ett mail till sportchefen på akademin.

 

Det blir ett mycket förvirrat OCH pinsamt mail.

När jag läser igenom det själv EFTER att jag skickat iväg det får jag lite ont i magen, känner spontant att:
"Det där var ett VÄLDIGT OPROFFSIGT formulerat mail, han kommer tro att jag är galen.
En galen fotbollsmorsa.

 

Vilket jag långt ifrån är som alla som känner mig redan vet.

 

Får efter att höstlovet är slut ett svar, dvs igår när ny arbetsvecka inletts:

 

"Hej Madeleine!
Jag har sett Joar spela på Elitpojklägret i Halmstad, han är en mycket intressant spelare.

Han får gärna provspela så fort ni kan?
Med vänlig hälsning  XX SPORTCHEF Hammarby AKADEMI"

 

Förvirrad mor = Öh...

Jaha, är han SÅ KÄND, min 15 ½- årige son?
Alltså jag vet ju att det pratas om honom här på ön att han är en talang i sin årskull men alltså eftersom jag inte har koll på den där världen så har jag faktiskt egentligen ingen aning.

 

Inget formulär behövs, bara "Han får gärna provspela så fort ni kan".

 

Ringde direkt till sonen och berättade om mailet.

Det blev tyst i luren och sedan viskade han fram:
(- Va vet han vem jag är?)

 

Jag:
- Ja, tydligen.

 

Sonen fortfarande i viskande ton:
(- Va...)

 

Det var DÅ jag började tänka att det där huset på Sudret med havsutsikt kanske inte är så många år borta ändå?

Det var då jag började känna gräset under mina fötter när jag går mot havet för ett morgondopp vid mitt hus med strandtomt snart gå över till sand, snart hoppar jag ur min morgonrock, tar ett dopp i ett svalt östersjön, hoppar i min morgonrock och går mot min GIGANTISKA VERANDA där min frukost med kaffe står framdukad i morgonsolen.

Tidningen ligger också framme.

 

Ja...
Och skymtar jag inte en HUSHÅLLERSKA som stökar runt i köket också?
Jo, det gjorde jag allt.

Det var DÄR jag började tänka att min son är nog är den nye Zlatan när jag tänker efter riktigt ordentligt.

Precis, så är det.

 
Nu skall jag börja min dag, drömma om min snart superberömda son som snart finns på allas läppar.
Zlatan, släng dig i väggen, you´re old news!