Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Skakiga knän...

God morgon!

 

Jag skrev ett helt inlägg igårkvälls innan min tv-kväll började och lyckades radera heeeeela jäkla inlägget och sedan dog min ambition att ens orka skriva nytt.

Men NU är jag ju här igen.

(Hurra... jag vet)

 

Jag och vovvarna kom ut tillslut runt lunch igår när det slutade regna...

 

 

 

 

 

Blåsigt och grått, men helt okej och vi trampade väl på en mil och kom hem mycket nöjda.

Iallafall var jag nöjd, jag kanske inte skall tala för vovvarna, kändes dock som om dom var nöjda och trötta.

 

På det:
Sömnad och organisering i arbetsrummet.

 

Det behövs nämligen lite då och då, ni vet när mönster och avitade mönster råkar fastna på ett ställe och sedan behöver komma tillbaka till sin back och till sin pärm.

Allt för att känna idag att jag bara skulle kunna köra igång och jobba på utan distraktioner.

Idag har jag en kappa och en kjol som läxa.

Kjolen är inget Einstien-jobb MEN övningen består nog av att VÅGA sy detta till någon som är extremt petig.

En perfektionist.

Ja, inte för att jag någonsin syr slarvigt, men det känns alltid lite extra i magen när man träffat kunden (JÄTTETREVLIG så det är inte det måste dock påpekas) och vet att här får inte ett stygn bli fel.

Kanske inte så riktigt egentligen men ni fattar säkert vad jag menar, man vill inte göra fel eller dåligt för allt smör i småland.

 

Kappan känner jag ingen som helst press på, men där var inte kunden så nogräknad.
Då har man ingen press inombords och kommer göra ett perfekt jobb supersnabbt.

Och misslyckas med perfektionisten...

FOR SURE!

Nej då, jag skall sy i snigeltakt, "det blir så bra så" som chefen brukar säga när jag får skakiga knän!

 

Klockan är 09.11 och jag borde ha börjat min arbetsdag för elva minuter sedan, vi ses ikväll så får vi se hur det gick...