Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Flottare liksom...

Go´kväll.

 

Har precis hamnat framför dumburken och skall se nyheterna klockan 18 och imorse såg det ut så här när jag sa till Milou:
- Ska vi gå upp nu då, gå ut och kissa?

 

 

Milou bara vände sig bort och borrade ner huvudet i husses täcke.

"Vill inte..."

Nähe.

 

Jag har varit på möte idag, det var ett kapitel för sig.

Ett jättelångt kapitel.

Slaget är förlorat och som det heter "The winner takes it all" och i detta fallet är INTE jag en vinnare för jag har inget att erbjuda.

Bara mig själv.

Räcker inte.

 

Efter det var jag hos chefen och bestämde själv läxan idag, jag hade tagit emot en kavaj förra veckan och idag kände jag:
Den vill jag göra.

Inget komplicerat alls men jag blev så kär i den...

 

 

Lappa ärmarna på en tweedkavaj, jag satte mig på balkongen i solen och körde igång!

 

 Nu trodde jag ju då att den skulle lappas på maskin från början och det tyckte jag kunde vara en lagom krånglig uppgift när det är trångt och jobbigt att fixa men chefen sa:
- Jag brukar lappa med ulltråd för hand också...

 

- Ok, sa jag, kollar när jag kommer hem vad jag känner för, sa jag.

 

När jag så kom hem såg jag att det mesta (som förväntat egentligen) var handsytt...

 

 

... så då valde jag att sy för hand med ulltråd eftersom kavajen dessutom också är i ull...

 

 

... och det blev ju jättefint.

 

Flottare än maskinsytt liksom.

Jag får träna på maskinsydda ärmlappar någon annan gång istället.

Kavajen fick mig dessutom att tänka på min pappa.
Det som saknades var lukten av hans parfym och cigarettrök.
Nu skulle man ju kunna tro att han luktade väldigt mycket cigg eftersom han bolmade som en skorsten, men faktiskt gjorde inte hans kläder det.
Det luktade bara svagt ciggisrök.

 

Nu skall jag försöka få i mig lite mat, vi ses imorgon igen.