Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Den (o)rolige sambon...

Go´kväll!

 

Tant har landat efter en mycket hård dag i soffan, jag har nog aldrig varit med om något värre någonsin tror jag.

Jag började 09 hemma, paus mellan 10-11 för dusch och mellan 11 och 18 vet jag faktiskt inte vad som hände, det gick i ett sådant tempo att det var som om jag kom dit och på riktigt ett VIPS, dags att gå hem.

 

Men det var inte dags att sluta jobba fastän jag tänkt det eftersom jag skall upp och jobba imorgon.
Jag var dock tvungen att ta och göra om en klänning också men det gjorde jag snabbt och sedan...
Död.

 

Så till den (o)rolige sambon.

 

Jag hade ju fått en så trevlig liten present av grannkissen häromdagen, kvar på diskbänken låg lappen med ett litet tack på...

 

 

... inget mer med det.

 

Så kommer sambon ut i köket två dagar senare (vi har inte setts mellan jobb) när jag står och tar en macka.
Han liksom släntrar ut heeeeelt avslappnat som en stilla porlande bäck, raffsar runt lite med guldsnöret, RÅKAR bara så där slumpartat se "Tack-lappen" och säger i MYCKET LÄTTSAM ton med mjuk röst:

Jaha ja, och vem är den där killen du SLÄPPT IN när familjen varit bortrest?

Jag:
- Min hemlige älskare.
Gubben:
He-he-he-he...
Den otrogna:
- Ja, min kille GRANNKATTEN Killen!
Gubben:
He-he-he (osäkerheten sitter ännu kvar i skrattet), jahaaaaaa heter han Killen...?
Den icke otrogna:
Typ jaaaaaaaaa.

 

Nattinatti, dags att sova!