Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Rädd för mörkret...

Mogen tjej på snart 45 sätter på en tvättmaskin i tvättstugan nere i källaren.
Ensam hemma i lägenheten, son hos far och sambo på jobb.

En mor kommer också ner och ska in i ett förråd i källaren.

"Snart 45-åringen" meddelar morsan att "nu släcker hon minsann inga lampor här i tvättstugan för nu tvättar jag".

Morsan:

Måste lyset stå och brinna här nere tills du är klar då?
Snart 45-åringen:

Ja det måste det, man vet aldrig.
Morsan:

Man vet aldrig "Vadå", ifall det kommer ett spöke eller?
Snart 45-åringen:

PRECIS!
Morsan:

Herregud, hur gammal är du, fem år eller?
Snart 45-åringen:

Du, mörkräddsla har faktiskt ingen ålder!
Morsan:

Hahahahaha, du är inte klok.

(Möjligtvis inte, men spöken vill jag i vart fall inte möta nere i en becksvart källare!)

 

Mamma och jag, ständigt denna debatt om att lyset ska släckas i källaren och ständigt detta hån mot en annan bara för att man sett en och annan skräckfilm i sitt liv.

Jobbar själv idag i ateljén, inte så mycket folk så jag kunde sy rätt mycket idag faktiskt, fick en hel del gjort.

 

Gick så utanför dörren på jobbet och mildvädret och kramsnön som var när jag gick till jobbet hade blivit REJÄLA MINUSGRADER och trots varm och tjock vinterjacka med varm luva, varma kängor så frös jag så jag skakade eftersom "bara jeans" var för tunt.

Jag kunde åtminstone cykla till Atterdags men när jag handlat var jag tvungen att gå och då höll jag verkligen på att frysa ihjäl.
Jag tackade gud att jag inte behövde gå allt för långt men ändå, det var så rysligt.

 

Ser nu på tv, skall snart sova, imorgon skall jag upp och sy.
Hade behövt vila men nu blir det så här tills jag är klar med klänningen.

Vi ses imorgon igen, nattinatti.