Stickqvick & Sytok

Klänningsskräddare med fler strängar på sin sy-lyra.

Insikt nummer ett och två...

God morgon!

Insikt nummer ett:

Jag insåg att jag blivit som mina föräldrar när jag hör mig själv säga till sonen imorse:
- Är inte den där tröjan för liten?

Jag kunde ha bitit av mig tungan, jag insåg direkt att jag kände mig som både mig själv som tonåring och "mörkret" som vällde upp inom en när morsan eller farsan yttrade något liknande.
Man blev irriterad, för att inte säga JÄVLIGT irriterad och tänkte att "Dom fattar ju fan ingenting".

Samtidigt känner jag mig och förstod mina föräldrars kommentarer för jag tyckte att tröjan var för liten.

Jisses vad händer (????), gud så pinsamt, hur kunde jag bli så gammal och mossig så jag fäller en sådan kommentar?
Go figure!

Insikt nummer två:

Sambons skjorta.

Armarna.

Mätte armar på en av hans gamla favoritskjortor efter att jag tyckt att armarna på den nysydda skjortan såg liiiite långa ut när den nya skjortan hängde på dockan och det visade sig att den jag gjort nu har sex centimeter för långa armar på den nysydda.

Väldigt mycket orangutang-varning på det, hur har dom konstruerat detta mönstret egentligen?
Visserligen borde jag kanske mätt på den gråa favoritskjortan först, men nu gjorde jag inte det.

 

Va fan...

Ja, han får prova skjortan, vi får se hur det ser ut och jag kommer visa upp praktverket för chefen, den är ju felfritt sydd iallafall och sedan får jag isåfall kapa av ärmarna så det blir en kortärmad skjorta istället.

 

 

SUCK.                                                          

Dags att börja dagen här med vad det nu månde bliva, vi ses ikväll igen!