05.15

 
God morgon söndag!
 
Igår lördag ringde väckarklockan 05.15 och jag steg upp och fixade kaffe, tog lite yogurt, sedan dusch, på med kläder och ner i bilen 06.30 där morsan väntade och vi stack och hämtade bästisen Syster J för vidare färd ner till båten och så drog vi till Stockholm!

Ja, dagen efter det fruktansvärda terrordådet åkte vi dit.

Bästisen Klokboken har legat på sjukan i tre veckor med ett knä och i måndags blev det operation och jag och Syster J ville åka upp och överraska, egentligen skulle en bästis till med MEN det hade blivit miss i kommunikationen ang datumet när vi bestämde och hon hade jobbhelg så det blev jag och Syster J som kunde åka.
Skulle vi åka undrade vi en kort sekund på fredagen men utan tvekan egentligen blev det "JA" på den, vi ville upp till våran vän.

På båten mötte vi andra vänner så vi satt en stund med dom innan vi satte oss på våra platser efter frukost och lyssnade på ljudböcker och pratade lite.
Så hade vi bestämt att vi skulle ta pendeln till SöS så vi kom raka vägen fram...
 
 
Trodde VI ja,,, host, host.
Tanter på vift skulle jag vilja säga, eller lite blåsta blondiner.

Ombyggnationer gjorde att vi skulle göra två byten från pendel vid Handen, sedan buss och sedan tillbaka till pendel igen och tanter som varken lyssnar på vad som sägs i högtalare eller kan läsa skyltar är ju helt...
Eh, låt oss säga "förvirrade.

Men fram kom vi tillslut iallafall efter mycket skratt och förvirring...
 
 
 
 
 
Klokboken visste alltså inte att vi skulle dyka upp och vi var sjukt glada att få överraska henne och sedan blev det gråtfest så det hette duga.
Så mycket som jag både gråtit och skrattat om varannat var det länge sedan jag gjort, Syster J och Klokboken också.
Svårt att förklara den känslan men ja... så var det.
 
 
Vi hängde på rummet och sedan blev det fika nere i fiket på sjukhuset tills det nyopererade benet inte orkade mer.
 
 
Vi var hos Klokboken 3½ timme innan vi var tvugna att bege oss mot centralen igen.
Det var svårt att gå, vi grät igen, ville vara kvar.

Jag och Syster J promenerade från Söder och igenom Gamla stan...
 
 
 
... och när vi kom till Drottninggatan möttes vi av massor med folk, poliser och en märklig tystnad i city.

Ju närmare vi kom till Åhlens desto tätare blev stämingen, men det var en vackerstäming av folk som förenades i att den onda ska fan inte segra...
 
 
 
 
Man kunde nästan ta på luften, man kände ett tryck över bröstet, man kände kärlek och jag och Syster J började gråta igen, kramades och Syster J sa:
- Tack för att jag fick dela den här dagen med dig.
Jag sa: 
-Tack detsamma.

Och det var såååå tyst trots att det var så mycket folk.
Vi gick så mot Vapiano som ligger runt hörnet vid Cityterminalen och hade en timme på oss att få mat i oss och sedan ta bussen til båten igen.
 
 
 
Vi var nästan svimfärdiga av hunger, åt som hungriga vargar, blev BJUDNA på kaffe eftersom vi svarade på några frågor.
Pustade ut.

Tog på oss ytterkläderna och gick runt hörnet och satte oss på båtbussen igen.

Slumrade, lyssnade på våra böcker, pratade, åt snask och slumrade igen innan vi satte fötterna på Gotland igen.

Vilken dag vi hade, så mycket känslor så jag har aldrig varit med om maken på länge.
Idag lyser solen från en klarblå himmel och jag ska ut och gå med Milou nu, vara i solen och umgås med gubben.

Tänker trots den osyldiga blå himlen i paradiset:
 
Syriska regimen bombar oskyldiga BARN och vuxna med kemiska bomber i veckan.
USA bombar dagen efter en syrisk bas dagen efter.
Bomb i Moskvas tunnelbana.
Stockholm utsätts för terrordåd i fredags.

Misstänkta bombman i Oslo idag.

Paris, Nice, Berlin m.fl ställen...
Världen...
Räcker det inte nu?
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0